Om oss

Utan Vaski, vår första lappis hade aldrig denna blogg sett dagens ljus. Han kom till oss som 3-årig ouppfostrad tjocksmock och förändrade våra liv fullständigt! Hans och mina åsikter om hur man beter sig som hund visade sig gå isär. Vaski blev den första av alla våra husdjur att beskriva sina vedermödor tex med matte i snöret. Han hade i viss mån gästbloggare vid namn Toker, den svarta kattkillen som redan fanns i huset tillsammans med Skrållan, kattjejen men vassa klor och skinn på nosen. Sen utökades flocken med Klinga, lappisprinsessan som hatade att gå ut i regnet, Syrran, röda kattjejen som kom efter att Toker gått till Regnbågslandet, Lummi, som kommit och gått under flera år men som tillslut fick bli vår alldeles egna tokfia, nytillskottet Blixten, en randig kattkille med stor aptit på livet men också matskålens innehåll och så Glittra, en yrhätta med en ständigt viftande svans och hennes valpar Humle och Dumle som redan gjort sig kända som bloggare.. Alla dessa pälsklingar har ibland något på hjärtat här i bloggen. Vaski, Toker, Skrållan, Cissan, Lummi, Klinga och Humle bor numera i Regnbågslandet men hör ibland av sig via himmelsk länk.

söndag 8 september 2013

Snart dags för bläbyxan

Nu är det så där jobbigt igen. Vaski är efter mig hela tiden och ibland tycker jag det är kul men ibland är GÔRJOBBIGT! Och gnäller gör han också, hela tiden. Jag är lite upp och ner i humöret och ibland blir jag bara skitgrinig på honom. Jäkla karl, tänker jag då. Och den senaste tiden har jag varit hungrig som bara den. Jag som annars inte bryr mig med mat. Matte säger att det snart är dags för byxan...Uhhhh...

För ett tag sen träffade jag en kille som heter Oscar. Vi brukar träffas då och då. Han är stor som en...jag vet inte vad. Jag kan springa ifrån honom hur lätt som helst bara för det. Fast det kan jag med de flesta, då jag tänker efter.
Han är i alla fall kul att busa med, men mest går vi bara omkring. Ibland nosar vi på varann och sen fortsätter vi med nåt annat. Då jag träffat Oscar så nosar Vaski extra mycket på mig då jag kommer hem. Ja, han är faktiskt riktigt närgången.

Nä, nu måste jag nog vila lite igen. Jag känner mig inte på topp, helt enkelt. Det är jättejobbigt med dessa fruntimmersbekymmer. Suck....
Min kompis Oscar och MIN husse!