Snart dags för bläbyxan

Nu är det så där jobbigt igen. Vaski är efter mig hela tiden och ibland tycker jag det är kul men ibland är GÔRJOBBIGT! Och gnäller gör han också, hela tiden. Jag är lite upp och ner i humöret och ibland blir jag bara skitgrinig på honom. Jäkla karl, tänker jag då. Och den senaste tiden har jag varit hungrig som bara den. Jag som annars inte bryr mig med mat. Matte säger att det snart är dags för byxan...Uhhhh...

För ett tag sen träffade jag en kille som heter Oscar. Vi brukar träffas då och då. Han är stor som en...jag vet inte vad. Jag kan springa ifrån honom hur lätt som helst bara för det. Fast det kan jag med de flesta, då jag tänker efter.
Han är i alla fall kul att busa med, men mest går vi bara omkring. Ibland nosar vi på varann och sen fortsätter vi med nåt annat. Då jag träffat Oscar så nosar Vaski extra mycket på mig då jag kommer hem. Ja, han är faktiskt riktigt närgången.

Nä, nu måste jag nog vila lite igen. Jag känner mig inte på topp, helt enkelt. Det är jättejobbigt med dessa fruntimmersbekymmer. Suck....

Min kompis Oscar och MIN husse!