CISSAN HAR ORDET

Jag har ont i munnen. 

Bara så ni vet, jag och Syrran är kissar som har en bra dialog med våra tvåbentingar. De lyder oss för det mesta. 

Utom ibland...

Då de går de bakom ryggen på oss och bokar tid hos vetten. 

Som förrförra veckan...

Våra gaddar behövde tydligen kollas av nån anledning. 

Jag har sett att mina hundkompisar står på kö för att få tänderna borstade varje kväll, har alltid tyckt att de är löjliga men kanske är det inte så dumt...

Matte försökte kolla munnen på mig idag igen men jag kämpade emot hur mycket som helst. 

Surade ihop direkt! 

Vet inte om det är så bra att jag kämpar emot då matte kollar munnen men...jag är ju katt! Då hör det till att kämpa emot.

Eller?

Tycker ändå att mina slavar är bra. De ger mig och Syrran det vi behöver och dessutom extra kel och gos utanför boxen, om ni förstår. Vi trivs hur bra som helst. Vi får välja om vi vill gå ut eller vara inomhus. Syrran är ju en mes och går bara en bit utanför altanen...men ändå.

Har hört om kissar där slavarna tydligen sagt upp sig och inte brytt sig om sina pälsiga familjemedlemmar ett dugg! Såna borde straffas!

Såna tvåbentingar är ju inte människor och därför likvärdiga med alla villebråd i skogen. Nu är det ju jakttider...

Tänk på det, ni som har i tankarna att släppa ut er lilla "sommarkatt" att klara sig själv. De klarar sig inte själva utan att lida svårt!

Mina tvåbentingar är bra, de låter mig vara katt. Det är bra, tycker jag. Har hört om kissar som inte har några tvåbentingar som bryr sig om dem! Det är ju jättehemskt! 

Så vill vi inte ha det!

/Cissan

Humle har ordet!

Hallå, alla Humlediggare! 

För nån dag sen var jag och hälsade på min kompis Martin på Hammarö smådjursklinik. Det där sista är ett svårt ord att plippa på bokstavsknapparna, men jag är ju en smart grabb nu och klarar allt. 

Alltså, då jag kommer in i väntrummet så hör man från alla håll; Nämen HEJ Humle! Hur är det med vår favoritHumle då? 

Fast den här gången var mina kattkompisar Syrran och Cissan med också, de hade nåt tjall med tänderna. De jämrade sig som två fjollor i sina fängelse. Skämdes faktiskt lite över dem....

Vi blev förresten inropade som Humle och gänget😁

Varför jag var där har jag fortfarande inte riktigt förstått, men det var ju kul att få träffa alla polarna där, fick stanna kvar då tvåbentingarna for iväg, men det var lugnt. Huset var ju fullt av kompisar. Martin klämde lite på mig här och där och sen kom nån och klappade mig, lite våldsamt, kan man tycka, för det stack till och så minns jag ingenting. Måste ha nickat till...

Jag har varit hos vettar så ofta att det känns som hemma...nästan. Nu har jag ju inte ont i magen längre och bajsar snyggaste korvarna ever. Det är faktiskt mattes och husses fråga varje gång jag varit ute; Bajsade Humle? Och hur såg bajset ut? Snacka om dåliga samtalsämnen...

Lite sur blev jag ändå på Martin och polarna för de hade klätt ut mig medan jag sov! Hade nån lampskärm runt halsen då jag vaknade, höll på att riva stället då jag försökte bli av med den! Jag såg nog att de fnittrade också. Tänkte väl att husse skulle plocka av mig eländet då han hämtade mig, men inte förrän jag rivit halva hans kontor så fick han snilleblixten att ta den av mig...Ibland är han lite långsam i tanken, husse....😉

Men sen är det en sak som jag funderar på. Det känns lite konstigt vid pillevicken...Liksom tomt och sladdrigt. Gör inte ont men stramar, liksom. 

Nåt är det för de har dragit på mig de där kallingarna som Lummi hade då hon hade ont i ändan. Och som vi retade henne för...hoppas hon inte kommer ihåg det..Hon har inte sagt nåt iallafall. Fast hon har ju blivit lite gammal och glömsk. Attans(hon läser ju bloggen!)! Förlåt Lummi, du är inte gammal och glömsk, utan erfaren och något disträ😘 

  Jag har det allt hyfsat bra, jag!

 Fast jag saknar gnagisarna. Kanske att tvåbentingarna glömt att det finns nåt som heter hundgnagisar...   

Nospussar från Humle                                                           

Syrran och Cissans har nåt på hjärtat

Man slutar aldrig att förvånas över våra tvåbentingar! Efter att ha mått som kattprinsessor med all inclusive sen vi fick nya huset så hände det sig att vi helt plötsligt igår morse fann matskålen tom och vi blev lastade in i varsitt plastfängelse för att lida i mattes vidriga plåtlåda! 

Hon hade nog aldrig fattat hur HÖGT vi kan protestera... men det vet hon nu!😼 

Vi hamnade hos nån tjomme som var hyfsat snäll och trevlig mot oss, klappade oss och hade sig, men det var ju bara lur, då matte gått så fick vi stick i benet och så tuppade vi av båda två! Måste ha varit en sån där knarkare vi träffat på! Vi har hört om såna då vi överhört matte och husse.

Vad som hände vet vi inget om...men då vi vaknade kändes det knepigt i munnen. Som om vi kört värsta sorkkalaset och råkat käka upp Kjelle Sork med faiblesse för betongfjärilar...ja, han är ju lite, eljest, Kjelle. Vi har ett avtal med honom att om han håller sig utanför vår stora marker så får han hållas med sina "egenheter".

Äsch, vi skojar, finns ingen Kjelle, men ni fattar, va?

Vi blev i alla fall hämtade då vi vaknat till. Hyggligt att hon kom ihåg oss, har ju hört om såna där som lovat på heder och samvete att tjäna sina katter men sen bara skitit i dem!👿 

Så är inte våra tjänare men de behöver ändå uppdateras i kattregler så....vi dök in under varsin soffa och där stannade vi även om hon låg på knä och lockade på oss. Det är tydligt att vi har ett attitydsproblem hos våra tjänare men de är ändå hyfsat mesigt snälla.

Idag har vi ÄNTLIGEN fått mat! 

Skitmat från Coop som vanligt, men matte har fjäskat så mycket att vi inte kunnat dissa henne helt...

Sur som ättika

• Låt mig va! Jag surar!

  
  

 

Grannosämja

Cissan och Syrran = bästa vänner! Jajjemen! 

Då vi bodde på förra stället höll vi oss ifrån varann så gott det gick men möttes vi så satt vi svansen i vädret och bah liksom..."vem ä du och vik undan då moi kommer". 

Då vi fann nya huset och tvåbentingarna tyckte de kunde betala hyfsad hyra för att få följa med så slog vi till och nu äger vi hela stället både ute och inne! 

Om det inte vore för Gullan...👿 tror jag hon heter. Löjligt namn, förresten. Våra namn är ju i en helt annan klass. Världsklass, faktiskt!

Men det braiga är att vi på 210:an numera är bästa kattvännerna och kämpar en heroisk kamp tillsammans för vårt rättmätiga ägande över hela alltihopa.Vi kommer att fortsätta vår kamp för rättvisa och ger aldrig upp!

Men om Gullan ger sig och visar underdånighet gentemot oss så kan det eventuellt bli tal om förhandlingar. Och om de går bra så kan vi kanske gå tillsammans Gullan och vi, mot det där jävla raggiga kattskrället som envisas med att beträda vår paddock hela tiden. Jag har engagerat våra luspudlar att jaga bort den om de ser den komma över vägen, men det funkar ju inte om de är inomhus. 

Tillsammans är vi starka!

Syrran är jag det!

                                             Cissan var namnet!

Kämpa på alla katter, för er rättvisa!

Tassisar Syrran och Cissan