Om oss

Mitt foto
Utan Vaski, vår första lappis hade aldrig denna blogg sett dagens ljus. Han kom till oss som 3-årig ouppfostrad tjocksmock och förändrade våra liv fullständigt! Hans och mina åsikter om hur man beter sig som hund visade sig gå isär. Vaski blev den första av alla våra husdjur att beskriva sina vedermödor tex med matte i snöret. Han hade i viss mån gästbloggare vid namn Toker, den svarta kattkillen som redan fanns i huset tillsammans med Skrållan, kattjejen men vassa klor och skinn på nosen. Sen utökades flocken med Klinga, lappisprinsessan som hatade att gå ut i regnet, Syrran, röda kattjejen som kom efter att Toker gått till Regnbågslandet, Lummi, som kommit och gått under flera år men som tillslut fick bli vår alldeles egna tokfia, nytillskottet Blixten, en randig kattkille med stor aptit på livet men också matskålens innehåll och så Glittra, en yrhätta med en ständigt viftande svans och hennes valpar Humle och Dumle som redan gjort sig kända som bloggare.. Alla dessa pälsklingar har ibland något på hjärtat här i bloggen. Vaski, Toker, Skrållan, Cissan, Lummi, Klinga och Humle bor numera i Regnbågslandet men hör ibland av sig via himmelsk länk.

lördag 29 augusti 2020

CISSAN HAR ORDET

Jag har ont i munnen. 

Bara så ni vet, jag och Syrran är kissar som har en bra dialog med våra tvåbentingar. De lyder oss för det mesta. 

Utom ibland...

Då de går de bakom ryggen på oss och bokar tid hos vetten. 

Som förrförra veckan...

Våra gaddar behövde tydligen kollas av nån anledning. 

Jag har sett att mina hundkompisar står på kö för att få tänderna borstade varje kväll, har alltid tyckt att de är löjliga men kanske är det inte så dumt...

Matte försökte kolla munnen på mig idag igen men jag kämpade emot hur mycket som helst. 

Surade ihop direkt! 

Vet inte om det är så bra att jag kämpar emot då matte kollar munnen men...jag är ju katt! Då hör det till att kämpa emot.

Eller?

Tycker ändå att mina slavar är bra. De ger mig och Syrran det vi behöver och dessutom extra kel och gos utanför boxen, om ni förstår. Vi trivs hur bra som helst. Vi får välja om vi vill gå ut eller vara inomhus. Syrran är ju en mes och går bara en bit utanför altanen...men ändå.

Har hört om kissar där slavarna tydligen sagt upp sig och inte brytt sig om sina pälsiga familjemedlemmar ett dugg! Såna borde straffas!

Såna tvåbentingar är ju inte människor och därför likvärdiga med alla villebråd i skogen. Nu är det ju jakttider...

Tänk på det, ni som har i tankarna att släppa ut er lilla "sommarkatt" att klara sig själv. De klarar sig inte själva utan att lida svårt!


Mina tvåbentingar är bra, de låter mig vara katt. Det är bra, tycker jag. Har hört om kissar som inte har några tvåbentingar som bryr sig om dem! Det är ju jättehemskt! 

Så vill vi inte ha det!

/Cissan


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar