Om oss

Utan Vaski, vår första lappis hade aldrig denna blogg sett dagens ljus. Han kom till oss som 3-årig ouppfostrad tjocksmock och förändrade våra liv fullständigt! Hans och mina åsikter om hur man beter sig som hund visade sig gå isär. Vaski blev den första av alla våra husdjur att beskriva sina vedermödor tex med matte i snöret. Han hade i viss mån gästbloggare vid namn Toker, den svarta kattkillen som redan fanns i huset tillsammans med Skrållan, kattjejen men vassa klor och skinn på nosen. Sen utökades flocken med Klinga, lappisprinsessan som hatade att gå ut i regnet, Syrran, röda kattjejen som kom efter att Toker gått till Regnbågslandet, Lummi, som kommit och gått under flera år men som tillslut fick bli vår alldeles egna tokfia, nytillskottet Blixten, en randig kattkille med stor aptit på livet men också matskålens innehåll och så Glittra, en yrhätta med en ständigt viftande svans och hennes valpar Humle och Dumle som redan gjort sig kända som bloggare.. Alla dessa pälsklingar har ibland något på hjärtat här i bloggen. Vaski, Toker, Skrållan, Cissan, Lummi, Klinga och Humle bor numera i Regnbågslandet men hör ibland av sig via himmelsk länk.

lördag 19 augusti 2017

Syrran har tagit över datorn...

Nu var det länge sén jag kom åt knapparna men nu lämnade matte locket uppe på *datorn* som hon kallar den, så då passar jag på att berätta lite medan hon är borta och grejar med nåt.
Matte borta och jag tar över!


Nu har jag varit i husetbus hur länge som helst och jag är den bästa pälsklingen av alla. Ja, vem skulle kunna vara bättre än mig?
Jag tar hand om alla, oavsett hur många ben de har, tvättar dem, ger kärleksbett och hjälper till med det mesta.
Som på natten till exempel, då kryper jag upp på matte och hjälper henne somna om...ifall jag råkat väcka henne då jag gett henne ett kärleksbett i örat eller hakan.
Va sa ni? HUR jag gör för att få henne att somna? Jo, jag brummar jättehögt och trycker min nos mot hennes nos och sticker tungan i hennes noshål. Om det inte hjälper så dreglar jag också, då brukar hon slappna av, det märker jag jättelätt för då liksom kastar hon sig på sidan och drar täcket över huvudet.

Ibland måste jag såklart också säga ifrån, tex då Lummi-tokhunden får spel och vill busa och jag får nog. Då spänner jag ut min päls, blir JÄTTESTOR och klipper till henne med tassen. Om hon inte lägger av så har jag bästa vapnet...om inte matte har klippt dem.
Det är också en situation då jag säger ifrån. Högt och tydligt och hela min kropp är med i konflikten! Tyvärr förlorar jag alltid mot matte...Känner mig OERHÖRT kränkt då hon lindar in mig i en handduk och tar fram en tass i taget och klipper mitt bästa försvarsvapen! Trots att jag visar mitt värsta ilskna ansikte!
Men så är hon ju så snäll och ger mig mat....Man kan ju inte vara arg på en som ger en god mat!!!
Jag ÄLSKAR mat! Cissan, min senaste kompis, är petig med maten så därför offrar jag mig ofta och äter upp hennes mat också. Bra, va? Ja, annars blir den ju förstörd! Fast nu har hon börjat äta så det blir inte så mycket kvar...Attans!

Cissan, ja...hon är allt lite tokig hon. Hon rymde det första hon gjorde då hon kom till husetbus och ur mattes ögon rann det vatten nästan hela tiden..
Hur dum är man då man sticker från ett ställe där man får god mat hela tiden?????? Jag hörde allt då matte och husse pratade om hur hon haft det innan husetbus och det lät ju inte värsta kuliga... Att bo i ett stall och skaffa sin egen mat men först DÖDA den....Uhhhhh, så äckligt!
Min egen historia kommer jag inte ihåg så mycket av mer än att jag hamnade i husetbus efter att ha bott på ett ställe med jättemånga katter efter att mamma och mina syskon blivit lämnade i en kartong vid vägen där jättemånga bilar for förbi.

Nä, nu får jag skynda på lite för jag tror att matte är på ingång!
Jag har funnit lite bilder som jag tycker om. De kommer här:




Jag och Klinga är kompsiar






Mattes stickhjälp









Den som på det där med gravitation vill jag prata med!

Min första kompis var väldigt blyg så jag ansträngde mig för att
hon skulle må bra. Det funkade men så var hon plötsligt borta en dag.
Samtidigt så kom det vatten ur mattes ögon hela tiden...

Visst är jag kul? 



Min senaste kompis Cissan. Det tar lite
emot att säga att hon är snygg.
För det är hon ju..
 Ibland så har jag hört då matte är arg över alla som inte tar hand om sina pälsklingar och då har jag tänkt så här: Tänk om det vore tvärtom!!!

Fyrbentingar ser en annons på Blocket där det finns tvåbentingar till ett mycket bra pris! Utan att ta reda på fakta om hur tvåbentingar fungerar så slår de till, ja barnen är ju så himla sugna på en tvåbenting! Alla kompisar har ju en!
Att det behövs kunskap om hur tvåbentingar skall skötas för att må bra har tyvärr glömts bort.
Tvåbentingen hämtas och allt är frid och fröjd, hur kul som helst...under en tid, men så visar det sig att tvåbentingen inte passar fyrbentingarna nåt vidare, de tröttnar helt enkelt på den där jobbiga tvåbentingen som bara är i vägen hela tiden vill ha sällskap. Men det är inga problem för de har hört att tvåbentingar kan klara sig alldeles utmärkt själva. Söka sin egen mat och skaffa skydd under den kalla årstiden. Så en dag så släpper de ut tvåbentingen...för att aldrig släppa in den igen.
För den klarar sig ju själv...

Nä, nu kommer matte ångandes!!!
Måste kila men glöm inte mina tankar!

Puss och klös från Syrran!

torsdag 3 augusti 2017

Vaski har hört rykten...

Jag har hört rykten om att jag skulle vara skraltig...Kan inte fatta var det kommer ifrån?!?!?
Bara för att inte min bakdel hänger med i slängarna hela tiden och tvåbentingarna envisas med att lyfta mig i och ur bilen, så är det väl inte hela världen? Och bara jag hostar lite eller råkar ta ett felsteg...eller om bakdelen viker sig, så vad tror ni händer?
 Jo, det blir en sån där snabb bilfärd till vetten...igen. Hatar verkligen vettar, nja, förresten, det är ju inte VETTEN som är otäck utan vad den GÖR med mig. Och jag har varit på ett ställe som de inte var så bra med mig...så efter det så är jag MYCKET orolig bara jag ser vettestället.


Här sitter jag och darrar bara för att matte fått
för sig att det var nåt fel på mig...
Fattar inte varför hon blir så till sig bara för att jag
ibland inte får mede mig tassarna...

Det där med att lyftas i och ur bilen är jädrigt skämsigt, alltså. Jag är livrädd att Cooper, grannens lilla trasselsudd skall komma på oss då vi skall åka till dagis på morgonen. Uhhh, så jobbigt!

Ja, dagis förresten, DET är bästa stället det! Har varit där hur länge som helst,(matte får hjälpa mig att räkna nu....8 år, sa matte) ja, inte HELA tiden såklart, jag åker ju hem på kvällen, fattas bara annat. Mina fröknar behöver ju vila med sina 2-och-4-bentingar också.

Här råkade jag trampa snett på nåt vis
då matte hämtade mig på dagis,,,och så var
det vetten igen...T o m Dagisfröken
hejade på! Lite synd om mig var det eftersom mina ben inte
lydde. Dretben!
Fast nu har jag semester. Softar hela dagarna. Chillar på tomten, äter några äppelkart(även om matte skriker; Vaski, NEJ! Jag blir nämligen lite skitnödig av dem...eller mycket, faktiskt...)

Sen har vi varit på värsta bra stället. Ja, det måste det ha varit för Lummi skällde inte på nästan nåt...
Här väntar vi på MAAAAT!

Men så var det det där jobbiga med att de sa; -Men orkar verkligen Vaski gå så långt?
Men hallå!!!! Jag är väl inte gammal heller! En kille i sina bästa år! Att det är varmt och jobbiga uppförsbackar är ju inte mitt fel, eller hur? Man skulle ju önska att de som gjorde vägarna gjorde dem platta och raka....
Men vi hade ett gött ställe att bo i och vi vovvar blev så himla trötta efter prommarna att vi bara liksom...sjönk ihop och sov en stund för att sen få springa hur som helst på en jättestor gräsmatta!
Och sen kom det mat!
Som om det inte vore nog, jag fyllde mina snygga 13 år också!

Men det där med att de säger att jag är GAMMAL, alltså......
Nåja, jag skall nog inte klaga, mina tvåbentingar är väldans snälla mot mig och jag får göra nästan vad jag vill då vi är på promme. Och matte och jag är sams hela tiden, bästaste vännerna i världen, faktiskt! Ja, ni som läst mina blogg vet ju hur jobbig hon var i början...Jag fick ju inte göra nåt kul...som att dra i kopplet och skälla ut...alla. Sånt har jag slutat med för länge sen. Så gör ju inte kloka killar.
Utom då det behövs....såklart.

Vaski/Kungen av Abborrvägen