Jaha, då var man fyra tänder fattigare.
Igen.
Fast egentligen är det ganska gôtt att vara av med dem, för det gjorde jädrigt ont då de träffade insidan på tänderna i underkäken. Ja, till och med köttet, liksom...
Ja, ni vet ju att jag har ett tjusigt underbett och de tänder som rök denna gång var framtänderna i överkäken.
Bara alla stygn är borta och det är läkt så kanske jag kan gnaga på goda gnagisar igen.
Hoppas!
Det är inte lätt att ha ont i munnen då man inte kan berätta det som tvåbentingar kan göra. Fast jag är väldigt pratsam, enligt matte, så fattade hon och husse inget förrän jag slutade äta.
Det tog skruv!
Plåtlådan till vetten, pronto, stick i nacken och då jag vaknade var jag fyra tänder minus.
Ja, vaknade ja.
Jädrar, så vimsig jag var då husse kom för att hämta mig. Vinglade hit och dit. Värst var att han var tvungen att LYFTA in mig i bilen! Så himla pinsamt, alltså! Som om jag var en valp, hmfp!
 |
| Här sitter jag, INNAN tänderna rök... |
Annars går min antiskällutbildning framåt. Utomhus, alltså. Värsta fulhundarna kan jag fortfarande inte låta bli att skälla ut, men några andra, tex spanieln med hussen vi möter varje morgon och den stora vita golden är numera okej för mig.
Jag fattar inte vad det är för fel på Klinga som inte brukar bry sig. Möjligen så lyfter hon lite på läppen och pyser ut ett litet "boff". Jag tro att matte vill att jag skall bli som Klinga. Undrar hur hon har tänkt att det skall gå till? Men ibland är jag nära att lyckas hålla tyst och då får jag JÄTTEMYCKET beröm och godis av matte.
Vi jobbar på, matte och jag.
Lummi/Tandlös men glad
