Om oss

Utan Vaski, vår första lappis hade aldrig denna blogg sett dagens ljus. Han kom till oss som 3-årig ouppfostrad tjocksmock och förändrade våra liv fullständigt! Hans och mina åsikter om hur man beter sig som hund visade sig gå isär. Vaski blev den första av alla våra husdjur att beskriva sina vedermödor tex med matte i snöret. Han hade i viss mån gästbloggare vid namn Toker, den svarta kattkillen som redan fanns i huset tillsammans med Skrållan, kattjejen men vassa klor och skinn på nosen. Sen utökades flocken med Klinga, lappisprinsessan som hatade att gå ut i regnet, Syrran, röda kattjejen som kom efter att Toker gått till Regnbågslandet, Lummi, som kommit och gått under flera år men som tillslut fick bli vår alldeles egna tokfia, nytillskottet Blixten, en randig kattkille med stor aptit på livet men också matskålens innehåll och så Glittra, en yrhätta med en ständigt viftande svans och hennes valpar Humle och Dumle som redan gjort sig kända som bloggare.. Alla dessa pälsklingar har ibland något på hjärtat här i bloggen. Vaski, Toker, Skrållan, Cissan, Lummi, Klinga och Humle bor numera i Regnbågslandet men hör ibland av sig via himmelsk länk.

tisdag 4 november 2014

Jag är inte bitter, bara en aning....

Jämrans, så svårt det är att få lite extra uppmärksamhet, nu för tiden!! Det är bara Lummi hit och Lummi dit, hela tiden, tycker jag. Eller så är det Klinga som gör nåt dretmärkvärdigt som att äta upp maten...ja, ni hör ju...Sen är det Vaski som lurar matte och husse med att sitta med tassen i vädret och se aslarvig ut, bara för att de skall välja honom framför...till exempel MIG.

Det enda stället där man får ha matte ifred är där den stora vattenskålen står.



Av nån anledning brukar matte tycka jag är kul
då jag sitter här och tvättar mig. Hon har en konstig
humor, den där matte...
Det vill säga, en stund, för rätt som det är så krafsar Syrran på dörren och vill in. Och HON har ju ingen stil och finess alls utan hoppar upp i knät på matte fast hon är på lådan...ja, alltså inte VÅR låda utan människolådan.
Så får man dela uppmärksamheten IGEN, då.

Matte har ju en egenhet att knäppa med sin pratmojäng då vi är i närheten. Jag har kommit på alldeles själv att det blir bilder efter ett tag. På oss. Mycket sällan får jag vara ensam på en sån bild. Nädå, det är alltid nån annan pälsing som smyger in och tar över hela bilden.
Kolla här bara:
Här låg jag i vilade i godan ro då Klinga slängde sig framför och tog över hela bilden

Jaha, så var det Syrran som smälte in i bädden och blev så osynlig
att jag inte såg henne förrän det var försent och bilden var tagen!

Och här då! Jag kom som vanligt lite bakom...

Här är ju värsta bilden ever, alltså!! Ser ni mig? Nä, just det!! Jag ligger UTANFÖR bilden!
Matte, förrädaren  fick inte med mig....Hur kass kan man vara på att ta kort?
Då jag är som mest bitter så har jag ett ställe som jag drar mig tillbaka till för att få ligga och älta mitt liv, som det blev, med alla inkräktare....
Mattes garderob. 
Skrållan/