Om oss

Utan Vaski, vår första lappis hade aldrig denna blogg sett dagens ljus. Han kom till oss som 3-årig ouppfostrad tjocksmock och förändrade våra liv fullständigt! Hans och mina åsikter om hur man beter sig som hund visade sig gå isär. Vaski blev den första av alla våra husdjur att beskriva sina vedermödor tex med matte i snöret. Han hade i viss mån gästbloggare vid namn Toker, den svarta kattkillen som redan fanns i huset tillsammans med Skrållan, kattjejen men vassa klor och skinn på nosen. Sen utökades flocken med Klinga, lappisprinsessan som hatade att gå ut i regnet, Syrran, röda kattjejen som kom efter att Toker gått till Regnbågslandet, Lummi, som kommit och gått under flera år men som tillslut fick bli vår alldeles egna tokfia, nytillskottet Blixten, en randig kattkille med stor aptit på livet men också matskålens innehåll och så Glittra, en yrhätta med en ständigt viftande svans och hennes valpar Humle och Dumle som redan gjort sig kända som bloggare.. Alla dessa pälsklingar har ibland något på hjärtat här i bloggen. Vaski, Toker, Skrållan, Cissan, Lummi, Klinga och Humle bor numera i Regnbågslandet men hör ibland av sig via himmelsk länk.

lördag 19 augusti 2017

Syrran har tagit över datorn...

Nu var det länge sén jag kom åt knapparna men nu lämnade matte locket uppe på *datorn* som hon kallar den, så då passar jag på att berätta lite medan hon är borta och grejar med nåt.
Matte borta och jag tar över!


Nu har jag varit i husetbus hur länge som helst och jag är den bästa pälsklingen av alla. Ja, vem skulle kunna vara bättre än mig?
Jag tar hand om alla, oavsett hur många ben de har, tvättar dem, ger kärleksbett och hjälper till med det mesta.
Som på natten till exempel, då kryper jag upp på matte och hjälper henne somna om...ifall jag råkat väcka henne då jag gett henne ett kärleksbett i örat eller hakan.
Va sa ni? HUR jag gör för att få henne att somna? Jo, jag brummar jättehögt och trycker min nos mot hennes nos och sticker tungan i hennes noshål. Om det inte hjälper så dreglar jag också, då brukar hon slappna av, det märker jag jättelätt för då liksom kastar hon sig på sidan och drar täcket över huvudet.

Ibland måste jag såklart också säga ifrån, tex då Lummi-tokhunden får spel och vill busa och jag får nog. Då spänner jag ut min päls, blir JÄTTESTOR och klipper till henne med tassen. Om hon inte lägger av så har jag bästa vapnet...om inte matte har klippt dem.
Det är också en situation då jag säger ifrån. Högt och tydligt och hela min kropp är med i konflikten! Tyvärr förlorar jag alltid mot matte...Känner mig OERHÖRT kränkt då hon lindar in mig i en handduk och tar fram en tass i taget och klipper mitt bästa försvarsvapen! Trots att jag visar mitt värsta ilskna ansikte!
Men så är hon ju så snäll och ger mig mat....Man kan ju inte vara arg på en som ger en god mat!!!
Jag ÄLSKAR mat! Cissan, min senaste kompis, är petig med maten så därför offrar jag mig ofta och äter upp hennes mat också. Bra, va? Ja, annars blir den ju förstörd! Fast nu har hon börjat äta så det blir inte så mycket kvar...Attans!

Cissan, ja...hon är allt lite tokig hon. Hon rymde det första hon gjorde då hon kom till husetbus och ur mattes ögon rann det vatten nästan hela tiden..
Hur dum är man då man sticker från ett ställe där man får god mat hela tiden?????? Jag hörde allt då matte och husse pratade om hur hon haft det innan husetbus och det lät ju inte värsta kuliga... Att bo i ett stall och skaffa sin egen mat men först DÖDA den....Uhhhhh, så äckligt!
Min egen historia kommer jag inte ihåg så mycket av mer än att jag hamnade i husetbus efter att ha bott på ett ställe med jättemånga katter efter att mamma och mina syskon blivit lämnade i en kartong vid vägen där jättemånga bilar for förbi.

Nä, nu får jag skynda på lite för jag tror att matte är på ingång!
Jag har funnit lite bilder som jag tycker om. De kommer här:




Jag och Klinga är kompsiar






Mattes stickhjälp









Den som på det där med gravitation vill jag prata med!

Min första kompis var väldigt blyg så jag ansträngde mig för att
hon skulle må bra. Det funkade men så var hon plötsligt borta en dag.
Samtidigt så kom det vatten ur mattes ögon hela tiden...

Visst är jag kul? 



Min senaste kompis Cissan. Det tar lite
emot att säga att hon är snygg.
För det är hon ju..
 Ibland så har jag hört då matte är arg över alla som inte tar hand om sina pälsklingar och då har jag tänkt så här: Tänk om det vore tvärtom!!!

Fyrbentingar ser en annons på Blocket där det finns tvåbentingar till ett mycket bra pris! Utan att ta reda på fakta om hur tvåbentingar fungerar så slår de till, ja barnen är ju så himla sugna på en tvåbenting! Alla kompisar har ju en!
Att det behövs kunskap om hur tvåbentingar skall skötas för att må bra har tyvärr glömts bort.
Tvåbentingen hämtas och allt är frid och fröjd, hur kul som helst...under en tid, men så visar det sig att tvåbentingen inte passar fyrbentingarna nåt vidare, de tröttnar helt enkelt på den där jobbiga tvåbentingen som bara är i vägen hela tiden vill ha sällskap. Men det är inga problem för de har hört att tvåbentingar kan klara sig alldeles utmärkt själva. Söka sin egen mat och skaffa skydd under den kalla årstiden. Så en dag så släpper de ut tvåbentingen...för att aldrig släppa in den igen.
För den klarar sig ju själv...

Nä, nu kommer matte ångandes!!!
Måste kila men glöm inte mina tankar!

Puss och klös från Syrran!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar