Om oss

Utan Vaski, vår första lappis hade aldrig denna blogg sett dagens ljus. Han kom till oss som 3-årig ouppfostrad tjocksmock och förändrade våra liv fullständigt! Hans och mina åsikter om hur man beter sig som hund visade sig vara helt olika. Vaski blev den första av alla våra husdjur att beskriva sina vedermödor. Han hade i viss mån gästbloggare vid namn Toker, den svarta kattkillen som redan fanns i huset tillsammans med Skrållan, kattjejen men vassa klor och skinn på nosen. Sen utökades flocken med Klinga, lappisprinsessan som hatade att gå ut i regnet, Syrran, röda kattjejen som kom efter att Toker gått till Regnbågslandet, Lummi, som kommit och gått under flera år men som tillslut fick bli vår alldeles egna tokfia, nytillskottet Blixten, en randig kattkille med stor aptit på livet men också matskålens innehåll och så Glittra, en yrhätta med en ständigt viftande svans och hennes valpar Humle och Dumle som redan gjort sig kända som bloggare.. Alla dessa pälsklingar har ibland något på hjärtat här i bloggen. Vaski, Toker, Skrållan, Cissan, Lummi och Klinga bor numera i Regnbågslandet men hör ibland av sig via himmelsk länk.

måndag 15 augusti 2016

Vaski och tvärstoppet

Voff, alla beundrare!
Vet ni, för ett tag sen var det nästan slut med mig! Ja, jädrar alltså. Det var så här, va:
Jag och syrrorna fick såna där smarriga grisgnagisar som helgsnacks helgen då jag fyllde 12 snygga år. Vi fick ligga i trädgården och gnaga i godan ro. Jag som är störst och bäst fick såklart den största gnagisen. Vem tror ni var först att äta upp? JAG, såklart! Solklar seger över sengångarna Lummi och Klinga som låg där och gnagde och gnagde.








Vet ni hur hård i magen man blir av grisrygg? Uhhhh.....

Så var det min födelsedag och vad tror ni hände då? Jag fick TÅRTA!!!!! Jaaaaaaaaa!!!!
Korv och leverpastej på en bädd av en skiva hundkorv.
Hann faktiskt känna smaken innan den halkade ner i svalget under 1/10 dels sekund....Gott.

Vaknade på natten och kände för att gnälla. Jag brukar göra det då och då....ganska ofta, faktiskt. Då jag tänker efter blir det nog en stund varje dag....ganska långa stunder...... med korta mellanrum.
Men....
Hela natten gick utan att nån hörde min klagan.

Men, på morgonen, äntligen, började matte röra på sig och DÅ drog jag igång gnällspjället ordentligt!
Men vet ni, då jag skulle resa mig så KOM JAG INTE UPP! Det gick inte hur mycket jag än försökte.
Matte blev blöt i ögonen och väckte husse och sen blev det fart!
Husse fick bära mig och alla snygga kilon överallt. Jag kunde ju inte stå på benen, vet ni.

Det slutade med ett besök hos helgvetten.
Jag är inte glad i vettar. Nää, det brukar alltid bli nåt skit med nålar och grejer, sen blir jag yr och mår illa för att till sist stå där med en fånig tratt runt skallen.
Nu fick jag som jag anade ett stick i nacken och tappade sen kontrollen heeeelt. Vilken förnedring då jag fick ligga på rygg med benen åt alla håll och FOTOGRAFERAS!
Dessutom kände jag hur kissnödig jag var....hade ju inte kunnat kissa då benen inte bar.

Kan ni förstå känslan då jag fick kissa efteråt? Tssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssss.....hur länge som helst. Fick byta ben, vet ni.




Här har jag just fått ett stick i nacken och känner mig yr i bollen
Helt borta


Åsså fick jag ett stick till och då jädrar vaknade jag till.
Kände mig lurig så husse kom och klappade på mig.
Det är tur man har husse.
Och ni märker att jag skriver STOD på benen...
För det var inte benen eller ryggen det var fel på utan magen. Det var stopp i kanalen, vet ni. Det såg vetten på korten hon tog på mig. Så hon skickade en tant som stoppade nåt i rumpan på mig och wihhhiii vilken fart det blev på mig!
Jag gjorde gnällrekord innan det bar iväg ut och bajsa! Efteråt hörde jag matte yra om att jag gått ned 6 hg sen invägningen...Ny bajsrekord, Tada!
Om nu det är nåt att skryta med....

Att endast få äta vit gröt utan smak då syrrorna fått torrkulor med hundkorv är en orättvisa, tycker jag. Varför blev inte de också sjuka? Det hade inte varit mer än rätt! Gröten hade räckt till dem också.
Vet ni hur svårt det är att hetsäta kletig gröt? JÄTTEsvårt! Jag försökte, men den ville liksom inte följa med in i munnen utan kanande runt, runt i skålen. Det krävdes stor skicklighet av mig för att få i mig den.
Och detta under en hel vecka. Fast ibland fick jag fiskbullar i. Eller fisk. Det gjorde stilettassarna gröna av avund, hehe.

Men vet ni hur trött man blir av att ha ont i magen? Matte tog mig på värsta korta prommen men jag var ändå tvungen att vila. Jag som brukar dra varvet på gräsmattan och sen vända och dra tillbaks, dretsnabbt. Flera gånger.
Hoppas ingen såg mig. Pinsamt, annars.
Som om jag var en gammal hund!
Jag slapp i alla fall tratt.
Alltid nåt....

Vaski/ snyggkungen