Knäppkort och spårhelg

Åhhh, ni anar inte vilken helg det har varit, alltså! Jag är helt slut, juh! 

Jag tog med husse till Storskogen igår, för att han skulle få spåra lite, han har ju legat av sig, om jag förstår matte rätt. Det var inte lätt, kan jag meddela. Han släpade efter i linan som han envisas med att sätta ihop oss i...mest för att inte han skall komma bort. Rätt som det var så plumsade han också, pinsamt värre, men vad kan jag göra åt det?

Jag fick korn på Stormulen och hennes dretungar efter en kort stund och vet ni, jag såååg dem jättenära! Tyvärr så hängde husse fast som en rem efter mig, annars hade jag hunnit ifatt dem, det är jag säker på!

Nåja, det var nog tur ändå, för då vi kom hem för att få nåt i magen och sen mysa på husses mage, vad hände då? Jo, bild-och pratmojängen lät och så hojtade husse att vi skulle ut och spåra IGEN! 

Men orkar du det då, husse? sa jag, men han hörde inte, han stressar lätt upp sig, min husse, och då hör han inget....Jag fick helt enkelt lugna ner honom lite.. fick hjälp av matte som kan det där med "ordning ünt reda" och så kom hussefar med sin plåtlåda för att ta med oss på äventyr. Annars brukar vi ta vår egen plåtlåda, men den här gången hade husse hunnit smälla i sig sånt dära snubbelvatten och då  fååår man inte tuta och köra, det vet BÅDE husse och matte.

Vem är då bättre än hussefar att ringa då det är kris!?!

Efteråt fick vi värsta goda middagen, husse och jag! 

I efterrätt fick jag värsta goda gnagisen av matte, men husse fick ingenting för han somnade i soffan så snart han fått sin mat...

Vet ni hur knäpp vår matte är egentligen? Nu har hon grejat med sin prat- och kortmojäng igen och så tvingar hon oss att vara snygga hela tiden...fast det är ju inte så värst svårt...men jobbig, det är vad hon är!

Här ligger jag snygg som attan och gnager på värsta goda gnagisen!

! 

Såna här har matte satt på våra halsband idag. Som om inte vi skulle veta vad vi hette...

Så var det då dags för mattes experiment...

Matte säger att det är fiiinare att bara vara i svartvitt...

men vad tänkte hon HÄR då?

 

Snö är gött!

Snön vräkte ner för ett tag sen! Ooooosch, så kul, tycker jag!
Fast matte verkar inte gilla den nåt vidare.
Hon ser liksom lite oglad ut då vi skall gå ut på promme. Det är synd, tycker jag. Men jag tror matte skulle tycka det var mycket roligare om hon gjorde som jag då hon kom ut.
Ja, ni vet, skutta iväg, rulla sig några varv, plöja sig fram i snön och ta sig några tuggor härligt kall snö!
Vet inte riktigt hur jag skall få matte att begripa det där....

Vaski och jag brukar ta några varv på tomten och då skulle ni se oss! Värsta farten! Åsså skäller vi, hela tiden, högt och gällt, endast med avbrott för snöätande.

Så kan det hända att jag rusar ner till staketet för att skälla ut nån idiot som fått för sig att gå förbi på vägen utanför. De borde ha lärt sig att det bor en vansinnigt farlig vit hund på denna tomten, bah! Tyvärr brukar äventyret avbrytas av Dummatte, som beordrar mig upp på altanen.
Lummi/snöätardrottningen

Jag tror inte att matte någonsin kommer att gilla snö. Det borde jag veta som har känt henne jättelänge.
Ibland har jag försökt få igång henne med en snygg glidtackling i snön, men hon har inte skrattat då heller. Nä, istället har hon rynkat pannan åt mig. Då matte rynkar pannan så är hon INTE glad, det har jag lärt mig. Nä, vi får nog dras med en snöhatarmatte.
Fast det finns faktiskt nåt som är dumt med snön, och det är att jag får snögaloscher i ett nafs och då gör det ont i mina tassar. Matte brukar peta bort, men det kommer nya då jag hela tiden. Matte har hotat med skor, det är skämmigt, men kanske gött att slippa snön mellan tårna...
Så är det en sak till, jag älskar att äta snö, men så fort jag tar en tugga så vänder den i magen och så kommer den upp, tillsammans med maten. Det har aldrig hänt förut.
Hörde matte kallade det för "ålderskrämpor", blä, heller!! Jag är i min bästa ålder juh, och har alltid varit!

Lummi och tog ett varv på tomten för några dar sen, coh som vanligt skämde Lummi ut sig och störtade ner till staketet för att tokskälla på några som gick förbi. Hon är helt crazy, den hunden!
Och vad händer? Jo jag, oskyldigast i världen, fick också straff att gå upp på altanen. Mäh, så orättvist!
Jag morrade ju bara liiite....

Vaski/snöspyarkungen

Syrran och snyggheten

Ärligt, jag måste va den snyggaste kissen ever! Annars skulle väl inte matte ta så många bilder på bara mig? För en stund sen kom hon med prat-och bildmojängen och knäppte och knäppte jättemycket!

Jag tittar i fjärran, det ger en lagom drömmande blick

Jag fokuserar på ett mål precis framför, lite drömmande även här,
inger ett lugnt och stillsamt intryck

Och här, den här är min favvis, blicken lite uppåt, för att liksom
eventuellt hoppa upp, men sen ångra mig....lite crazy, eller hur?

Och här då, guuud så gullig jag är! Mattes favvis faktiskt! Ser lite ut
som då jag var liten

Jag gillar särskilt att ligga vid varma plåtmonstret på den mjuka plätten. Skrållan brukar få sitta bredvid och titta på....

Skrållan är ju lite gammal och sur, säkert lite avis på mig också, men ibland så är vi värsta bästa kompisarna. Vi måste ju hålla ihop mot de där pälsbollarna, särskilt den sista....den vita. Hon som tjuvar vår mat om man inte ger henne på nosen...

Fast vi gillar varann, också!

Vita lurvhögen på pass för att knycka vår mat.

Syrran/Snyggast

Vaskis funderingar

Idag har jag varit med matte på värsta prommen. Bara hon och jag. Nästan som förr, då bara jag fanns i flocken. Fast om det bara var jag, så var det väl ingen flock? Hmmmm, det där var lurigt....Fast matte och husse fanns ju först...och så stillettassarna Toker och Skrållan, ja men då så. Fast jag var FÖRSTA VOVVEN i flocken. 

I början var jag och matte alltid osams på prommarna. Hon var så himla sträng, vet ni. Jag som mest hade fått göra som jag ville förut, var tvungen att LÄRA mig nya saker. 

En gång var särskilt kul, det har jag skrivit om förr, men det var så himla kul...tyckte jag alltså, matte höll sig för skratt. 

På den tiden var jag en gaphals som drog och slet för att komma loss då nån fulhund kom i min väg. 

Matte var skitjobbig för hon vägrade göra som jag ville. Nä, tvärtom, hon höll på med alla möjliga dumma grejer, tyckte jag då, alltså, för att jag skulle komma av mig.

Men i alla fall, den där gången då. Vi gick i skogen, på en smal stig, och jag fick nosa hur jag ville, efter att matte sagt "Varsågod, nosa". Men...så vädrade jag en fulhund, och matte märkte inte nåt, tihi! 

Så dök styggingen upp, med en matte i snöret, och jag drog iväg med ett ryck och min matte hängandes efter! Rakt in i en gran! Ha ha ha ha!! Ni skulle sett!

Fast matte var VÄLDIGT sur efteråt....

Ja det var tider det! Fast efter ett tag så blev matte och jag bästisar, vi provade allt möjligt kul, hela tiden. Jag fick göra konster och ibland fann jag hela godisträd i skogen! Världens kuligaste prommar.

Och långa, var dom. Jag hade ju sämsta kondisen och behövde få bort lite flöff. Oj oj, så jobbigt det var ibland, men jag och matte kämpade på. 

Så kom Klinga. Ensamma prommarna blev färre och färre. Men ibland så är det BARA jag och matte. Eller jag och husse, såklart. Men då det är husse, så är det inte prommar utan selen på och spåra i skogen. Men då det är matte och jag, då går vi lååångpromme och jag får bära vanten-det är dretkul, och så får jag ibland springa lös på nåt bra ställe för att visa alla mina snygga konster. Och ibland fjantar sig matte och springer ifrån mig. Hon är ju knäpp om hon tror att hon kan springa ifrån mig!!!!

Det är bara hon och jag. Det gillar jag. Som idag. Fast matte hade ont i hårbollen, det hörde jag att hon sa till husse. Ändå valde hon att gå på promme med mig, matte min.

Snö i skägget

Och så fanns det snö!!!! Jag äääälskar snö, fast inte mellan tårna, men annars så. Ibland öppnar jag munnen och bara ääääter snö. Då säger matte "NEJ", men det skiter jag i. Fast det är dumt, för efteråt brukar jag få ont i magen. Hon är inte så dum, matte.

 Idag åt jag en annan sak som inte var så bra. 

Matte såg mig och skrek "NEJ" men då hade jag redan satt i mig den där ruttna äppelskrotten, ja, inte hela, men nästan. Jädrar, så den for runt i magen på mig och så kom den upp som ett skott! 

Jag tycker det är dumt att trädet skall släppa sina skrottar på marken så jag kan äta dem och få ont i magen. 

Vaski/snökungen

Nu schå schkall jag börja schkriva igen...scha Lummi

Det är väldigt gott klet på, vet ni!

 Hallo, alla lurvenpää!!

Det har ju hänt en del sen sist. Jag har ju inte direkt gjort husse och matte överlyckliga....Ja, jag VEEET att jag skäller in i norden mycket, men det liksom bara kommer...Men faktiskt så är det alltid(hm..) Vaski som börjar. Joooo, det är säääkert!! Han säger boff....och då fyller jag liksom i med VOFFVOFFVOFFVOFFVOFFVOFF....och lite till.

I alla fall så har jag faktiskt blivit lugnare. Ja, förutom då det kommer tvåbentingar utan att synas, då jag och matte är på bajspromme...Och då det kommer plåtlådor utanför hela tiden....Och då småbentingarna låter högre än taket då de är utanför vårt hundbo. Ja, eller hus, som matte och husse envisas att kalla det.
Annars är jag väldigt gullig och lydig, säger matte och husse.


Mina tänder har ju alltid suttit lite hejsansvejsan och så hände det sig att jag fick värsta äckliga smaken i munnen. Och matte och husse sa att det luktade ****** då jag andades på dom. Det tycker jag var lite ohyfsat, faktiskt...men, men, det hade ju en poäng där. Sen fick jag ont till och med då jag fick värsta goda gnagisen.
Så en dag tog matte mig i plåtlådan och vi for ut i skogen, ja, eller nästan då, det var lite hus här och där. Vi hamnade hos en snäll Gubbe som sa att mina hejssvejständer inte gjorde nåt så länge de inte gjorde ont, men så knackade han och grejade på dem och då var jag ju tvungen att gnälla, även om jag är modigast i världen!
Så stack det i nacken på mig och så bara...dråsade jag ihop. Då jag vaknade igen så var fyra tänder borta. Jaha, schådär bara...
Schen hörde jag att Gubben scha att det var noga att reschten av mina tänder schkulle borstas.
Nu är matte näschtan hopplösch med den dära borsten.
Varje kväll, schamma schak.

Lummi/tandlösch

Visscht är jag schnygg! Det märksch näschtan inte allsch
att det schaknas fyra tänder, eller hur?'
Och det bäschta är att jag inte luktar schit ur munnen längre!

Är det min tur nu, matte?

Lummi får väldigt mycket uppmärksamhet nuförtiden, tycker vi. Varje kväll verkar hon få nåt gottis med en sån där som matte tvättar koppar och fat med ibland, fast den är mycket mindre.

Vi blev ju lite nyfikna så vi satt oss och kikade då Lummis gaddar blev borstade. 

Och rätt som det var så blev det vår tur! Det kändes inte världsskönt att få de där spretande stråna i munnen men eftersom kladdet var smaskens och gnagisen efteråt var god så är vårt betyg ändå GODKÄNT. 

Schmaskigt!! Det schmakar lever, juh!

Undrar om Lådbajsarna Skrållan och Syrran också får köa för lite munborstning?
Ha ha, skulle inte tro det! Inte Syrran i alla fall. Hon är ju inte klok på nåt ställe! Hörde då matte skulle kapa hennes stiletter för ett tag sen. Oj oj...Men vad jag vet så vann matte.
I alla fall säger det inte klippetiklopp då Tjocksmockan går i trappan. Syrran, alltså, inte matte, tihi!

Nä, matte, skooona mig!

Jag kan skaka på huvudet JÄTTESNABBT. Då
kan inte matte överfalla mig med den där tortyrgrejen.
Fast då får jag ju inte smaka den där goda geggan, förstås...
Och gnagisen efteråt ryker väl också. Ähh, borsta då!

/Vaski och Klinga, Tandtrollen