Om oss

Mitt foto
Utan Vaski, vår första lappis hade aldrig denna blogg sett dagens ljus. Han kom till oss som 3-årig ouppfostrad tjocksmock och förändrade våra liv fullständigt! Hans och mina åsikter om hur man beter sig som hund visade sig gå isär. Vaski blev den första av alla våra husdjur att beskriva sina vedermödor tex med matte i snöret. Han hade i viss mån gästbloggare vid namn Toker, den svarta kattkillen som redan fanns i huset tillsammans med Skrållan, kattjejen men vassa klor och skinn på nosen. Sen utökades flocken med Klinga, lappisprinsessan som hatade att gå ut i regnet, Syrran, röda kattjejen som kom efter att Toker gått till Regnbågslandet, Lummi, som kommit och gått under flera år men som tillslut fick bli vår alldeles egna tokfia, nytillskottet Blixten, en randig kattkille med stor aptit på livet men också matskålens innehåll och så Glittra, en yrhätta med en ständigt viftande svans och hennes valpar Humle och Dumle som redan gjort sig kända som bloggare.. Alla dessa pälsklingar har ibland något på hjärtat här i bloggen. Vaski, Toker, Skrållan, Cissan, Lummi, Klinga och Humle bor numera i Regnbågslandet men hör ibland av sig via himmelsk länk.

söndag 12 januari 2014

Syrran och snyggheten

Ärligt, jag måste va den snyggaste kissen ever! Annars skulle väl inte matte ta så många bilder på bara mig? För en stund sen kom hon med prat-och bildmojängen och knäppte och knäppte jättemycket!

Jag tittar i fjärran, det ger en lagom drömmande blick

Jag fokuserar på ett mål precis framför, lite drömmande även här,
inger ett lugnt och stillsamt intryck

Och här, den här är min favvis, blicken lite uppåt, för att liksom
eventuellt hoppa upp, men sen ångra mig....lite crazy, eller hur?

Och här då, guuud så gullig jag är! Mattes favvis faktiskt! Ser lite ut
som då jag var liten

Jag gillar särskilt att ligga vid varma plåtmonstret på den mjuka plätten. Skrållan brukar få sitta bredvid och titta på....





Skrållan är ju lite gammal och sur, säkert lite avis på mig också, men ibland så är vi värsta bästa kompisarna. Vi måste ju hålla ihop mot de där pälsbollarna, särskilt den sista....den vita. Hon som tjuvar vår mat om man inte ger henne på nosen...

Fast vi gillar varann, också!
Vita lurvhögen på pass för att knycka vår mat.
















Syrran/Snyggast

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar