Vaskis funderingar

Idag har jag varit med matte på värsta prommen. Bara hon och jag. Nästan som förr, då bara jag fanns i flocken. Fast om det bara var jag, så var det väl ingen flock? Hmmmm, det där var lurigt....Fast matte och husse fanns ju först...och så stillettassarna Toker och Skrållan, ja men då så. Fast jag var FÖRSTA VOVVEN i flocken. 

I början var jag och matte alltid osams på prommarna. Hon var så himla sträng, vet ni. Jag som mest hade fått göra som jag ville förut, var tvungen att LÄRA mig nya saker. 

En gång var särskilt kul, det har jag skrivit om förr, men det var så himla kul...tyckte jag alltså, matte höll sig för skratt. 

På den tiden var jag en gaphals som drog och slet för att komma loss då nån fulhund kom i min väg. 

Matte var skitjobbig för hon vägrade göra som jag ville. Nä, tvärtom, hon höll på med alla möjliga dumma grejer, tyckte jag då, alltså, för att jag skulle komma av mig.

Men i alla fall, den där gången då. Vi gick i skogen, på en smal stig, och jag fick nosa hur jag ville, efter att matte sagt "Varsågod, nosa". Men...så vädrade jag en fulhund, och matte märkte inte nåt, tihi! 

Så dök styggingen upp, med en matte i snöret, och jag drog iväg med ett ryck och min matte hängandes efter! Rakt in i en gran! Ha ha ha ha!! Ni skulle sett!

Fast matte var VÄLDIGT sur efteråt....

Ja det var tider det! Fast efter ett tag så blev matte och jag bästisar, vi provade allt möjligt kul, hela tiden. Jag fick göra konster och ibland fann jag hela godisträd i skogen! Världens kuligaste prommar.

Och långa, var dom. Jag hade ju sämsta kondisen och behövde få bort lite flöff. Oj oj, så jobbigt det var ibland, men jag och matte kämpade på. 

Så kom Klinga. Ensamma prommarna blev färre och färre. Men ibland så är det BARA jag och matte. Eller jag och husse, såklart. Men då det är husse, så är det inte prommar utan selen på och spåra i skogen. Men då det är matte och jag, då går vi lååångpromme och jag får bära vanten-det är dretkul, och så får jag ibland springa lös på nåt bra ställe för att visa alla mina snygga konster. Och ibland fjantar sig matte och springer ifrån mig. Hon är ju knäpp om hon tror att hon kan springa ifrån mig!!!!

Det är bara hon och jag. Det gillar jag. Som idag. Fast matte hade ont i hårbollen, det hörde jag att hon sa till husse. Ändå valde hon att gå på promme med mig, matte min.

Snö i skägget

Och så fanns det snö!!!! Jag äääälskar snö, fast inte mellan tårna, men annars så. Ibland öppnar jag munnen och bara ääääter snö. Då säger matte "NEJ", men det skiter jag i. Fast det är dumt, för efteråt brukar jag få ont i magen. Hon är inte så dum, matte.

 Idag åt jag en annan sak som inte var så bra. 

Matte såg mig och skrek "NEJ" men då hade jag redan satt i mig den där ruttna äppelskrotten, ja, inte hela, men nästan. Jädrar, så den for runt i magen på mig och så kom den upp som ett skott! 

Jag tycker det är dumt att trädet skall släppa sina skrottar på marken så jag kan äta dem och få ont i magen. 

Vaski/snökungen