Om oss

Utan Vaski, vår första lappis hade aldrig denna blogg sett dagens ljus. Han kom till oss som 3-årig ouppfostrad tjocksmock och förändrade våra liv fullständigt! Hans och mina åsikter om hur man beter sig som hund visade sig gå isär. Vaski blev den första av alla våra husdjur att beskriva sina vedermödor tex med matte i snöret. Han hade i viss mån gästbloggare vid namn Toker, den svarta kattkillen som redan fanns i huset tillsammans med Skrållan, kattjejen men vassa klor och skinn på nosen. Sen utökades flocken med Klinga, lappisprinsessan som hatade att gå ut i regnet, Syrran, röda kattjejen som kom efter att Toker gått till Regnbågslandet, Lummi, som kommit och gått under flera år men som tillslut fick bli vår alldeles egna tokfia, nytillskottet Blixten, en randig kattkille med stor aptit på livet men också matskålens innehåll och så Glittra, en yrhätta med en ständigt viftande svans och hennes valpar Humle och Dumle som redan gjort sig kända som bloggare.. Alla dessa pälsklingar har ibland något på hjärtat här i bloggen. Vaski, Toker, Skrållan, Cissan, Lummi, Klinga och Humle bor numera i Regnbågslandet men hör ibland av sig via himmelsk länk.

måndag 31 januari 2011


Visdomsord

Lummi har varit hos vetten och sovit kvar till och med! Lummi och jag har ju samma intresse för att norpa saker som inte är våra, jag kanske inte är av hennes kaliber än, men snart så. Hon varnade mig iallafall för att tugga i mig små vita saker som ser ut som godis, det var såna som hon provat på och snabbt insett det dumma eftersom hon genast blev jättesjuk. Klinga, sa hon, lyd mina visdomsord; Man skall inte hava begärelse till mattes grejer...om det inte är vantar, glasögon, skosnören och sist men inte minst; KATTMAT, fast det är ju inte mattes förstås...

Klinga/Arvtagerska
Lördagsnöje
Matte och jag var på värsta promenixen i lördags(ja, jag kan veckodagarna). Det var dretskoj och jag fick springa lös då vi kom till hundklubben. Jag sprang och sprang men rätt som det var så försvann mitt ena ben långt ner i snön! Men eftersom jag är världens starkaste kille så fick jag upp benet innan matte kom! Det hände flera gånger och tillslut var jag skittrött, men visade inget för matte, man är väl ingen mes heller! Så kastade matte iväg sin vante och då fick jag fnatt. Busa med vante är det roligaste jag vet och då jag hämtat den så fick den så mycket stryk att den var alldeles blöt av dreggel då jag gav den tillbaka till matte...att det sen var hål här och där på den är inte mitt fel...det stickas så dåliga vantar nu för tiden! Och vet ni, då vi gick hem så mötte vi vovvar som SKÄLLDE på mig men jag BRYDDE mig inte. Det skulle ha varit förr, då ni, hade matte fått åka kana! Nä, nu är jag en väääldigt väluppfostrad och ståtlig kille som anser det vara under min värdighet att gapa och skälla, förutom då vi möter dretfula hundar, men inte annars...bara då jag är lite ur form, men aldrig annars, hm...ibland då Klinga är med och jag måste vakta henne...
Vaski/Vantedödaren



lördag 22 januari 2011

Snäääälla husse, schyssta då!

Eftersom ickekatterna kan sitta och glo då matte eller husse smaskar i sig nåt smarrigt så kan väl jag också, tänkte jag. Hon, den vita lappjäveln, hade blött runt käften då hon såg husse frukost imorse, till exempel. Ingen värdighet har hon, gnällde till och med, fnys! Så då husse tog fram långa köttgrejer och började gnaga så blev jag lite sugen...det luktade jättegott. Men husse, den snålen, slafsade i sig alltihop.

Skrållan/

Skrållan sitter säkert!
Nu är den vita lappjäveln här igen! Skall ni nödvändigtvis ha henne här så är det jag som sitter på bordet, bara så ni vet! Det är ju det enda stället jag kan reta henne och ändå sitta säkert ,ha, ha!
Skrållan/ The Nazicat

lördag 15 januari 2011







Fönstertittaren



Idag blev jag riktigt skitsur på matte! Hon är ju helt knäpp i hövve, ju. Hon släppte ut Skrållan fast det är vinter och kallt, Skrållan är ju lite dum i hövve, hon också, för hon tiggde om att få gå ut, men iallfall, hon fick gå ut. Vad händer? Jo, som vanligt ville ju Skrållan in igen efter en minut, men matte satt vid bildlådan och hade väl glömt allt, som vanligt. Jag och Klinga såg ju Skrållan sitta i lillfönstret som hon brukar så jag sa till matte; GNÄLL, GNÄLL, GNÄLL, GNÄLL!!! Då bad hon mig vara tyst! Men... försökte jag igen, och då blev hon jättearg...men Skrållan är därute, skällde jag, då blev matte skitarg och hojtade åt mig,- VAR TYST, VASKI!!! Men rätt som det var så gick det väl upp ett ljus, för hon gick till dörren och ropade; Skrållan! -Men hon sitter ju i fönstret, matte, försökte jag, och då, ÄNTLIGEN tittade matte i lillfönstret och såg Skrållan! Att det skall vara så svårt för matte att fatta, va! Men jag fick iallafall en ursäkt och jättemycket godis, Klinga också förresten, för hon hjälpte ju till, så matte är inte heeelt körd...men nästan.



Vaski, vaktkonstapel /Klinga, assistent



torsdag 6 januari 2011




Vaskis funderingar...


Igår for vi till hundgodisaffären där jag får ta ur lådorna längst ner, men vet ni, det var på ett annat ställe än förut!!! Jag försökte säga att det var fel men ingen lyssnade...då vi kom in så kände jag igen tanterna men själva rummet var jättestort och inte alls som förut! Jag var tvungen att nosa igenom hela stället direkt, skitkonstigt var det! Nåt som var som förr var då vi gick in. Matte sa att jag skulle sätta mig på en plätt och sitta stilla och sen tjoade hon och husse; Duktiga killen, 22,5! Vet inte vad jag gjorde för bra grej men...jag satt ju bara på väggrejen, hm. Klinga var som vanligt en benget, så där blev det inget beröm, ha, ha! Annars var det väl som förr. Jag ställde mig på bakbenen vid bordet där matte lade grejerna vi skulle ha, tanterna gullade med mig, jag gjorde några dretenkla konster och så fick jag godis! Medan jag höll igång stod husse med Klinga en bit ifrån för hon är lite feg, fjantan. Jag får väl lära upp henne!


Förresten, nu är det jättemycket snö och matte och husse har börjat flytta den igen. Då får vi vara ute och busa. Jätteofta får vi också följa med husse i skogen och lukta i spåren efter vitrumpor och fläskläppar! Skitkul, fast Klinga tycker det är lite otäckt ibland där det luktar väldigt MYCKET fläskläpp, som till exempel deras sovrumshåla, där stinker det!


En dag fick vi besök. Det var Förstamatten som vi inte sett på jättelänge! Vi kände såklart igen henne, och Klinga, som annars brukar fega sig, var heltokig och hoppade på henne! Så brukar aldrig Klinga göra annars, mer än då matte och husse kommer hem. Förstamatten sa att vi var gulliga(vad annars?)och så knäppte hon bilder på oss. Så drack de svart blask och åt goda kex (det vet vi för vi har smakat). Det är kul då Förstamatten kommer, hoppas hon kommer snart igen, hon påminner mig om min mamma och Klinga om hennes pappa, vet inte varför men det liksom bara känns...


Vaski/


lördag 1 januari 2011

Husses hjälpredor
Att vi hundar skulle vara ohyfsade och vilja tigga finns det inga bevis för. Vi är bara väldigt intresserade av Husses/Gammelhusses delning av den smaskiga skinkan, så det så!

Vaski/Klinga/Lummi
Badtjejen Lummi
Gammelmatte rynkade på näsan och sa att jag luktade kiss, elakt förtal, hävdar jag, men iallafall så blev jag duschad och sen kom det bästa, hon blåste på pälsen så den blev alldeles torr! Det var attans skönt. Tror att jag skall kissa i byxan nästa gång jag är här också! Då jag var klar så tog Gammelhusse fram klippaklogrejen och satt sig på golvet med mig och klippte och klippte. Det var mysigt värre, jag fick godisar också, det sa jag inte nej till. Sen fick jag provgå, det fick inte låta klippetiklopp då jag gick, för då klippte han lite till.
Så råkade jag klia mig i örat väldans mycket och då började Gammelhusse rota mig i örona, roligare har jag haft, men jag stod väl ut, jag är ju en duktig tjej. Efter det var jag färdig och snyggare än nånsin!
Lummi/