Lördagsnöje
Matte och jag var på värsta promenixen i lördags(ja, jag kan veckodagarna). Det var dretskoj och jag fick springa lös då vi kom till hundklubben. Jag sprang och sprang men rätt som det var så försvann mitt ena ben långt ner i snön! Men eftersom jag är världens starkaste kille så fick jag upp benet innan matte kom! Det hände flera gånger och tillslut var jag skittrött, men visade inget för matte, man är väl ingen mes heller! Så kastade matte iväg sin vante och då fick jag fnatt. Busa med vante är det roligaste jag vet och då jag hämtat den så fick den så mycket stryk att den var alldeles blöt av dreggel då jag gav den tillbaka till matte...att det sen var hål här och där på den är inte mitt fel...det stickas så dåliga vantar nu för tiden! Och vet ni, då vi gick hem så mötte vi vovvar som SKÄLLDE på mig men jag BRYDDE mig inte. Det skulle ha varit förr, då ni, hade matte fått åka kana! Nä, nu är jag en väääldigt väluppfostrad och ståtlig kille som anser det vara under min värdighet att gapa och skälla, förutom då vi möter dretfula hundar, men inte annars...bara då jag är lite ur form, men aldrig annars, hm...ibland då Klinga är med och jag måste vakta henne...
Vaski/Vantedödaren