Om oss

Mitt foto
Utan Vaski, vår första lappis hade aldrig denna blogg sett dagens ljus. Han kom till oss som 3-årig ouppfostrad tjocksmock och förändrade våra liv fullständigt! Hans och mina åsikter om hur man beter sig som hund visade sig gå isär. Vaski blev den första av alla våra husdjur att beskriva sina vedermödor tex med matte i snöret. Han hade i viss mån gästbloggare vid namn Toker, den svarta kattkillen som redan fanns i huset tillsammans med Skrållan, kattjejen men vassa klor och skinn på nosen. Sen utökades flocken med Klinga, lappisprinsessan som hatade att gå ut i regnet, Syrran, röda kattjejen som kom efter att Toker gått till Regnbågslandet, Lummi, som kommit och gått under flera år men som tillslut fick bli vår alldeles egna tokfia, nytillskottet Blixten, en randig kattkille med stor aptit på livet men också matskålens innehåll och så Glittra, en yrhätta med en ständigt viftande svans och hennes valpar Humle och Dumle som redan gjort sig kända som bloggare.. Alla dessa pälsklingar har ibland något på hjärtat här i bloggen. Vaski, Toker, Skrållan, Cissan, Lummi, Klinga och Humle bor numera i Regnbågslandet men hör ibland av sig via himmelsk länk.

torsdag 6 januari 2011




Vaskis funderingar...


Igår for vi till hundgodisaffären där jag får ta ur lådorna längst ner, men vet ni, det var på ett annat ställe än förut!!! Jag försökte säga att det var fel men ingen lyssnade...då vi kom in så kände jag igen tanterna men själva rummet var jättestort och inte alls som förut! Jag var tvungen att nosa igenom hela stället direkt, skitkonstigt var det! Nåt som var som förr var då vi gick in. Matte sa att jag skulle sätta mig på en plätt och sitta stilla och sen tjoade hon och husse; Duktiga killen, 22,5! Vet inte vad jag gjorde för bra grej men...jag satt ju bara på väggrejen, hm. Klinga var som vanligt en benget, så där blev det inget beröm, ha, ha! Annars var det väl som förr. Jag ställde mig på bakbenen vid bordet där matte lade grejerna vi skulle ha, tanterna gullade med mig, jag gjorde några dretenkla konster och så fick jag godis! Medan jag höll igång stod husse med Klinga en bit ifrån för hon är lite feg, fjantan. Jag får väl lära upp henne!


Förresten, nu är det jättemycket snö och matte och husse har börjat flytta den igen. Då får vi vara ute och busa. Jätteofta får vi också följa med husse i skogen och lukta i spåren efter vitrumpor och fläskläppar! Skitkul, fast Klinga tycker det är lite otäckt ibland där det luktar väldigt MYCKET fläskläpp, som till exempel deras sovrumshåla, där stinker det!


En dag fick vi besök. Det var Förstamatten som vi inte sett på jättelänge! Vi kände såklart igen henne, och Klinga, som annars brukar fega sig, var heltokig och hoppade på henne! Så brukar aldrig Klinga göra annars, mer än då matte och husse kommer hem. Förstamatten sa att vi var gulliga(vad annars?)och så knäppte hon bilder på oss. Så drack de svart blask och åt goda kex (det vet vi för vi har smakat). Det är kul då Förstamatten kommer, hoppas hon kommer snart igen, hon påminner mig om min mamma och Klinga om hennes pappa, vet inte varför men det liksom bara känns...


Vaski/


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar