Om oss

Utan Vaski, vår första lappis hade aldrig denna blogg sett dagens ljus. Han kom till oss som 3-årig ouppfostrad tjocksmock och förändrade våra liv fullständigt! Hans och mina åsikter om hur man beter sig som hund visade sig gå isär. Vaski blev den första av alla våra husdjur att beskriva sina vedermödor tex med matte i snöret. Han hade i viss mån gästbloggare vid namn Toker, den svarta kattkillen som redan fanns i huset tillsammans med Skrållan, kattjejen men vassa klor och skinn på nosen. Sen utökades flocken med Klinga, lappisprinsessan som hatade att gå ut i regnet, Syrran, röda kattjejen som kom efter att Toker gått till Regnbågslandet, Lummi, som kommit och gått under flera år men som tillslut fick bli vår alldeles egna tokfia, nytillskottet Blixten, en randig kattkille med stor aptit på livet men också matskålens innehåll och så Glittra, en yrhätta med en ständigt viftande svans och hennes valpar Humle och Dumle som redan gjort sig kända som bloggare.. Alla dessa pälsklingar har ibland något på hjärtat här i bloggen. Vaski, Toker, Skrållan, Cissan, Lummi, Klinga och Humle bor numera i Regnbågslandet men hör ibland av sig via himmelsk länk.

fredag 25 april 2014

Skrållan funderar över ditt och datt

Det var attans jobbigt då Toker försvann. Jag försökte
kalla tillbaka honom med att kissa på hans "gamla" kisställen. Funkade inte, han kom inte tillbaka ändå.
Men så en dag kom det en röd liten kisse till oss. Jag fattade ingenting. Det var en HON och dessutom RÖD!
Vad tusan trodde tvåbentingarna? Att jag skulle tro det var Toker? För jag fattade väl att det var de som var skyldiga. Toker var ju svart och en HAN!!!
Jag gillade INTE nyingen!!!! Så jag kissade jättemycket på fel ställen!
För jag ville ju ha Toker. Men nyingen, som de kallade för Syster Yster, försvann inte så jag fick gilla läget till sist.
Och rätt som det var så var vi kompisar...eller nästan kompisar i alla fall. Inte som Toker och jag, men jag klagar inte.
Så här nära låg vi först efter 1 år ungefär, jag brukar ge henne bädden så det blir lugnt i huset...Hon kan vara en lite argbigga, förstår ni....

 Ibland så går matte eller husse in och sätter sig på en stol i ett jättelitet rum. Matte har sagt att det är ungefär som våra kattlåda. Jag får väl tro henne... Själv brukar jag fördriva tiden med att tvätta mig....

I vår familj är jag den av alla djuren som får gå lös hur som helst om man glömmer Klinga, den mjäkiga hunden...
Det är ju för att jag är bäst, såklart! Men jag tycker det är överskattat att
springa omkring som nån sån där strykarkatt. Jag brukar hålla mig på altanen jag...Men då jag vill in så är det
ibland lite kris. Mina tvåbentingar är ibland helt stendöva!! Då får jag ta till mitt bästa knep; Det funkar varje gång!!
Det ser jättekul ut då matte liksom hoppar till på sin stol precis innanför den osynliga väggen,  tihi!

Guuud, så gött med värme! I glasrummet kan jag ligga hur länge som helst! Det vill säga då jag tröttnat på att ligga på framsidan...Det är fortfarande goast, utom då det regnar.

En sak är dum, tycker jag.  Då matte köper vår mat så kan hon väl fråga oss som skall äta den, vad som önskas. Sist blev det ju helt knas alltså. Hon köpte nåt nästan oätligt, Kitkat, tror jag det heter, T o m Syrran-matvrak, rynkar på nosen...Men vad gör man då man legat på altanen och solat i flera timmar och magen är tom? Jag brukar tänka på nåt annat då jag äter, en härlig fjäderkotlett, t e x, då går det ner några bitar i alla fall. Jag tycker att hon kan lägga det som är kvar av det där köttmojset på husses smörgås i stället, så får vi se vad HAN tycker om det...Sen är ju inte matte helt bakom flötet, för hon har i alla fall köpt ett nytt torris som passar våra gommar. Hon grymtade nåt om att det var dyrt, men vadådå, vi är ju viktigast i hennes liv juh! Vadå, hundarna också? Det kan jag inte tänka mig! 

Hon hette ju från början Syster Yster, men det ändrades till Syrran efter ett tag. Det passade bättre ihop  med mitt perfekta namn, antar jag. Nu för tiden brukar hon tvätta mig på skallen, det är ganska gôtt, så jag låter henne hålla på, man är väl inte dum, heller....




Hon har ju lite knäppa saker för sig, Syrran. Som att gå rakt igenom skrammelpinnarna t e x. Hon säger att det är för att bättre se fjäderkotletterna i buskarna utanför.



Eller som då matte sitter och knäpper på knapparna. Då sitter Syrran och gosar i mattes hövve, vilken knäppis, alltså!
Fast jag får väl erkänna att det faktiskt har blivit mer fart i huset sen hon kom. På gamle Tokers tid var det stillsammare.

Här är Toker och jag. Det var precis innan han for till Regnbågslandet, säger matte. Han var hur många år som helst, vet ni, 18 stycken år. Han var min bäste vän och tog hand om mig från första stund då jag kom till flocken som liten flicka. Jag kom då Tokers bror Blyger hade fått flyga till Regnbågslandet och Toker var jätteledsen.



Nej, nu ropar matte att det är mat. Det sprider sig en härlig doft av FISK i köket!! Och där kommer Syrran rusandes!
Matte är bäst!!!!

Skrållan/Filosofen

söndag 6 april 2014

Lummi, badkrukan

Jag försökte dra in benen under och magen
och göra mig dundertung så inte matte skulle
komma åt med blåsgrejen,
jag är ju så himla kittlig på magen, förstår ni,
men matte gav inte upp så lätt.
 Att bada är överskattat, tycker jag. Jag vet att Vaski är
stollig i detta blaskande, men för min del kan det kvitta.

Då matte ropar; Lummiiiii, så vet jag att det är kört. Det känns som då jag skall till vetten och dra ut tänder, jag blir liksom ledsen i hela kroppen.
Men så är jag ju en lydig tjej och går sakta, sakta uppför trappan.
Det kan ju tänka sig att hon ångrar sig,(har aldrig hänt) eller att det gäller nåt kul(har heller aldrig hänt).
Men den här gången sa jag i alla fall ifrån då det gällde badbilder på mig!
Nä nä, matte, sa jag. Det där går jag INTE med på, jag är ju flicka!!! Hon fick allt lägga bort pratochkortmojängen under tiden jag var som mest utelämnad med lödder upp till underbettet.
Man har väl hört om såna där som knycker kort på nätet och gör om dom till nåt oanständigt!! Hmfphhh!!!

Lummi/Förnärmad men fluffigt fin

Hon körde med ojusta medel också, den där matte!
Hon vet ju att jag gör vad som helst för Frollisar!

Och så himla pinsamt det blev då jag helt plötsligt
låg där och njöt då matte borstade och blåste på mig!
Attans!!! Men visst blev jag fluffig och fin?



Badkillen Vaski


Matte säger att jag är söt så här, men jag vet inte
jag....Inte speciellt manligt om jag får säga det själv.
Innan matte knäppte så busade jag lite...tihi.
Jag skakade mig så vattnet stänkte!
Tjena! Känner ni igen den här magre killen med
väldigt stort hövve? Men det är ju JAG!


.
Åhhhhhh.....
Kolla så fluffigt! Det är så jädra gött att hälften
vore nog....eh...