Glittra filosofen

Det fanns en tid då livet var lugnt och behagligt. Tiden innan valpar invaderade vår gård, även om jag var skyldig till en...Humle, min fine pöjk som en dag somnade i soffan och inte vaknade då jag och Dumle nosade på honom där han låg så fint på en bädd av en blå silkesmjuk pläd. 

Trodde väl att Glimma skulle vara den sista dretongen men vad hände, tror ni? Då lugnet lagt sig efter  hennes vansinnesryck, vad hände då? Jo, de kom hem med en ny valp, en svarting! 

Jag vet att det är ett ajabajaord för tvåbentingar men det gäller inte oss fyrbentingar. Jag är viting, Glimma är bruning, Dumle är gråing och Varja svarting. Helt i sin ordning. Tycker vi, i allafall.

I egenskap av mogen ålder och husses favorit(säg inget till de andra!)  i huset så har jag vissa regler som jag är mycket tydlig med och det är följande: Om du rör min mat så får du ett ont minne😡 om du stör mig då jag sover så får du ett ont minne😡 ibland vill jag busa och har du tur så får du vara med. Annars blir det ett ont minne.👿

Den där nya valpen som tydligen heter Varja är ändå smart för att var så liten. Tur för henne det...Hon fattade snabbt då jag grymtade till då hon kom för nära min matskål, kanske för att jag samtidigt visade garnityret(fint ord för tänderna) 

Behövde bara göra det en gång.

Den där Varja får inte vara i sofforna, det hörde jag matte och husse säga. Det är bra för då får vi vila i fred en stund. Trodde vi...

När övade hon på att komma
upp i soffan? Är hon en spökhund?

Ibland får jag vila ut...

Glimma fick ovälkommet sällskap,
 jag klarade mig den här gången

Men livet är fint även om Varja är en jobbig en. Men jag skall nog se till att det blir ordning på den skitungen.

Jag fyllde 10 år för ett tag sen och fick som vanligt en riktig smarrig födelsedagsmiddag av matte, en viktig tradition(annat ord för vana)för oss svansbarn i husetbus. Det där ordet svansbarn(lite märkvärdigt, enligt mig) har matte fått för sig från nån känd människa som tydligen har fler vovvar än oss. 

Åh, nej, vill matte och husse tävla om flest hundar, kanske!?!?!?

 

Hoppas inte, för...

Jag är ju faktiskt 10 år och då har jag rätt att ha det lugnt och skönt. Ibland kan jag känna att det gör lite ont i ryggen då jag springer så därför springer jag inte så ofta. 

Ungefär likt matte och husse som inte heller tar så många snabba steg längre. Det är vi glada för ifall de skulle starta en jordbävning. 

Nej, i Husetbus är det mest Glimma, valpen Varja och Dumle som springer. Jo, och förstår katten Blixten som är snabbare än...eh...blixten.

Nu är det lugnt i husetbus så jag, Dumle och Glimma skall passa på att ta en liten slummer ute på altanen. Varja ligger och sover, hennes fisar känns i nosen och mattes näsa verkar skrumpna...

Nospussar från Glittra

Varja har ordet!

 Hej! Jag heter Varja och är en valp! Jag har nyss hamnat på ett ställe där det finns några tvåbentingar och sen såna som ser ut som mig men har fel färg och storlek. En är helt vit och har ett fult öra och heter Glittra och är sur, en annan är grå, JÄTTESTOR och heter Dumle, han är ändå snäll och så finns en som är brun och heter Glimma, hon är kul att leka med. Oj, nu höll jag på att glömma, det finns några som har fyra ben men ser lite ut som utvecklingsstörda hundar. Skall forska vidare i detta. De är i alla fall snälla, särskilt den randiga. Tror han kallas Blixten. Det finns en orange en också men den brukar springa iväg då jag vill hälsa. Då skyndar jag mig att springa efter och vet ni, då fräser den åt mig! Knäpp!

Hon heter tydligen Syrran
men jag kallar henne
Fräsan ja!

Blixten är en snälling!

Häj! Här ä ja, Varja!

Hos min förstamatte och förstahusse bodde min mamma och mina bröder. De var hur lätt som helst att brotta ner. Mamma försvann rätt som det var, minns inte henne så noga längre. 

Brorsorna💓💓💓

Mamma💓

Nu verkar det som att jag skall bo här och det har jag inget emot för här finns massor av saker som jag inte får göra och därför gör! 

På andra sidan vägen har jag sett ett stort monster, ibland flera! De står bara och glor på mig då jag skäller för livet! Det gör också Glimma, min storasyrra, som jag bestämt att hon är. Vi har lika ljuva stämmor men säg den glädje som varar, de där två som tydligen skall vara min mattemamma och hussepappa hojtar som om det gällde nåt viktigare än att skrämma monster! Fast de kallar monstren för hästar...

Jag har lärt mig mitt namn också! Och då jag springer till matte eller husse då de ropar namnet och nåt som heter KOM så får jag godis, hur svårt kan det va, liksom? Tänker att de är väl lite efterblivna som inte begriper hur smart jag är. 

Livet leker för jag får en massa mat, godis och gos och busa med storasyster Glimma. Den där surkärringen Glittra behöver jag jobba lite med för om hon fortsätter vara sur kan hon gå och gräva ner sig. Nej förresten, det får man ju inte göra här, då blir matte dretsur och kommer ångandes med spaden och krattan! Jag vet, grävde lite igår på försök, och då kom matte och skällde på mig men vet ni, då gjorde jag mig liten och försvarslös och då blev matte mjuk i rösten, lyfte upp mig och gosade jättemycket med mig! Haha, hur lättlurad som helst! Glittra är ju ändå lastgammal och borde ha visat mig hur man gör. Dessutom har hon ett fult öra. Men det kanske jag redan sagt...Nu måste jag vila en stund, verkar som jag har slut i batterierna.

Glittra med fulörat

Nospussar/ Prinsessan Varja