Skrållan funderar över ditt och datt

Det var attans jobbigt då Toker försvann. Jag försökte
kalla tillbaka honom med att kissa på hans "gamla" kisställen. Funkade inte, han kom inte tillbaka ändå.
Men så en dag kom det en röd liten kisse till oss. Jag fattade ingenting. Det var en HON och dessutom RÖD!
Vad tusan trodde tvåbentingarna? Att jag skulle tro det var Toker? För jag fattade väl att det var de som var skyldiga. Toker var ju svart och en HAN!!!
Jag gillade INTE nyingen!!!! Så jag kissade jättemycket på fel ställen!
För jag ville ju ha Toker. Men nyingen, som de kallade för Syster Yster, försvann inte så jag fick gilla läget till sist.
Och rätt som det var så var vi kompisar...eller nästan kompisar i alla fall. Inte som Toker och jag, men jag klagar inte.
Så här nära låg vi först efter 1 år ungefär, jag brukar ge henne bädden så det blir lugnt i huset...Hon kan vara en lite argbigga, förstår ni....

 Ibland så går matte eller husse in och sätter sig på en stol i ett jättelitet rum. Matte har sagt att det är ungefär som våra kattlåda. Jag får väl tro henne... Själv brukar jag fördriva tiden med att tvätta mig....

I vår familj är jag den av alla djuren som får gå lös hur som helst om man glömmer Klinga, den mjäkiga hunden...
Det är ju för att jag är bäst, såklart! Men jag tycker det är överskattat att
springa omkring som nån sån där strykarkatt. Jag brukar hålla mig på altanen jag...Men då jag vill in så är det
ibland lite kris. Mina tvåbentingar är ibland helt stendöva!! Då får jag ta till mitt bästa knep; Det funkar varje gång!!
Det ser jättekul ut då matte liksom hoppar till på sin stol precis innanför den osynliga väggen,  tihi!

Guuud, så gött med värme! I glasrummet kan jag ligga hur länge som helst! Det vill säga då jag tröttnat på att ligga på framsidan...Det är fortfarande goast, utom då det regnar.

En sak är dum, tycker jag.  Då matte köper vår mat så kan hon väl fråga oss som skall äta den, vad som önskas. Sist blev det ju helt knas alltså. Hon köpte nåt nästan oätligt, Kitkat, tror jag det heter, T o m Syrran-matvrak, rynkar på nosen...Men vad gör man då man legat på altanen och solat i flera timmar och magen är tom? Jag brukar tänka på nåt annat då jag äter, en härlig fjäderkotlett, t e x, då går det ner några bitar i alla fall. Jag tycker att hon kan lägga det som är kvar av det där köttmojset på husses smörgås i stället, så får vi se vad HAN tycker om det...Sen är ju inte matte helt bakom flötet, för hon har i alla fall köpt ett nytt torris som passar våra gommar. Hon grymtade nåt om att det var dyrt, men vadådå, vi är ju viktigast i hennes liv juh! Vadå, hundarna också? Det kan jag inte tänka mig! 

Hon hette ju från början Syster Yster, men det ändrades till Syrran efter ett tag. Det passade bättre ihop  med mitt perfekta namn, antar jag. Nu för tiden brukar hon tvätta mig på skallen, det är ganska gôtt, så jag låter henne hålla på, man är väl inte dum, heller....

Hon har ju lite knäppa saker för sig, Syrran. Som att gå rakt igenom skrammelpinnarna t e x. Hon säger att det är för att bättre se fjäderkotletterna i buskarna utanför.

Eller som då matte sitter och knäpper på knapparna. Då sitter Syrran och gosar i mattes hövve, vilken knäppis, alltså!
Fast jag får väl erkänna att det faktiskt har blivit mer fart i huset sen hon kom. På gamle Tokers tid var det stillsammare.

Här är Toker och jag. Det var precis innan han for till Regnbågslandet, säger matte. Han var hur många år som helst, vet ni, 18 stycken år. Han var min bäste vän och tog hand om mig från första stund då jag kom till flocken som liten flicka. Jag kom då Tokers bror Blyger hade fått flyga till Regnbågslandet och Toker var jätteledsen.

Nej, nu ropar matte att det är mat. Det sprider sig en härlig doft av FISK i köket!! Och där kommer Syrran rusandes!

Matte är bäst!!!!

Skrållan/Filosofen