Om oss

Mitt foto
Utan Vaski, vår första lappis hade aldrig denna blogg sett dagens ljus. Han kom till oss som 3-årig ouppfostrad tjocksmock och förändrade våra liv fullständigt! Hans och mina åsikter om hur man beter sig som hund visade sig gå isär. Vaski blev den första av alla våra husdjur att beskriva sina vedermödor tex med matte i snöret. Han hade i viss mån gästbloggare vid namn Toker, den svarta kattkillen som redan fanns i huset tillsammans med Skrållan, kattjejen men vassa klor och skinn på nosen. Sen utökades flocken med Klinga, lappisprinsessan som hatade att gå ut i regnet, Syrran, röda kattjejen som kom efter att Toker gått till Regnbågslandet, Lummi, som kommit och gått under flera år men som tillslut fick bli vår alldeles egna tokfia, nytillskottet Blixten, en randig kattkille med stor aptit på livet men också matskålens innehåll och så Glittra, en yrhätta med en ständigt viftande svans och hennes valpar Humle och Dumle som redan gjort sig kända som bloggare.. Alla dessa pälsklingar har ibland något på hjärtat här i bloggen. Vaski, Toker, Skrållan, Cissan, Lummi, Klinga och Humle bor numera i Regnbågslandet men hör ibland av sig via himmelsk länk.

onsdag 7 maj 2014

Lummis annorlunda dag

Jag har ont i rumpan! Ja, vad är det med det då? Kan väl vem som helst få, eller? Nu är det så att jag verkligen vill vara ifred då jag försöker bota mig själv. Men näääädå! Varje gång jag försöker tvätta mig i rumpan(det kliar nåt djävulskt, skall ni veta) så säger Dom; Sluta nu, Lummi!

Om ni inte har haft ont i rumpan...eller bägge rumporna, om ni fatta....så vet ni inte hur jobbigt det är, alltså. 
Jag slickar mig därbak så jag tappar andan men kliandet SLUTAR ju inte ändå. 

Idag tog matte mig med  i plåtlådan för en sväng...som hon sa. Jo, tjena, då hon säger så vet jag att det är nåt obehagligt. Mycket riktigt! Jag kände minsann igen mig sen från då jag blev av med en massa tänder. 

Men jag är ju en glad tjej i grund och botten så jag tänkte positivt....en stund. Matte kom ut med en tant som sa jag hade ett stort och trevligt underbett...och sen så sa matte; vassego, kissa, Lummi. Men herregud, alltså, kan ni tänka er, tanten stoppade en skål under rumpan på mig då jag kissade!! 
Vaaa? Är du sjuk, eller, tänkte jag, men orkade inte krångla för jag var attans kissenödig. 

Sen fick jag följa med in i huset(gött, för det var attans regnigt ute) fick hoppa upp på en grej och matte och tanten sa att jag var en duktig tjej. Vad annars, kan man undra? Fast jag är lite ånger att jag inte hann upptäcka och skälla ut fulhunden som satt i början av huset...


Jag, dum och aningslös...



Men vet ni, tantvetten var jättesnäll och gosade och klämde på mig och matte höll också mig om magen, ganska hårt faktiskt och sa jag var duktig.
Jag BORDE ha varit misstänksam...för rätt som det var så hade jag tantvettens finger I RUMPAN!!!!

Aj aj aj aj aj! ÖVERGREPP PÅ LITEN LAPPIS!! Hallå, hallå...

Jag kände mig ytterst förnedrad kan jag säga, och dessutom GJORDE DET ONT!! 

Men det gick över ganska snabbt då jag fick leta goda frolic i mattes jackficka. Jag bjöd matte på en liten parad av konster som tack. Matte gav mig massa klappar tillbaka. Vi är ett riktigt team. matte och jag.

Men....

Vad tror ni hände då vi kom hem? 
Jag fick en strut om skallen!!!! Förnedring nummer två! Klinga och katterna blev rädda för mig och sprang iväg då jag skulle hälsa...Inte kul.

Uhhh, jag skäms! Kolla bara...

Vill helst inte synas...

Att gilla läger är nåt Matte försöker säga mig...
Dessutom klånkar jag emot överallt. Den jävla tratten tar emot hela tiden. 
Fast jag nådde ner i matskålen hur lätt som helst...Även katternas matskålar nådde jag. Bra, va! 

Förut hörde jag matte kalla mig Trattmaja...är det ok, tycker ni?

Lummi/trattkantarell






1 kommentar:

  1. Skönt Lummi att du fått hjälp. Nu blir det bättre och bättre ska du se. Kram från förstamatten

    SvaraRadera