Om oss

Mitt foto
Utan Vaski, vår första lappis hade aldrig denna blogg sett dagens ljus. Han kom till oss som 3-årig ouppfostrad tjocksmock och förändrade våra liv fullständigt! Hans och mina åsikter om hur man beter sig som hund visade sig gå isär. Vaski blev den första av alla våra husdjur att beskriva sina vedermödor tex med matte i snöret. Han hade i viss mån gästbloggare vid namn Toker, den svarta kattkillen som redan fanns i huset tillsammans med Skrållan, kattjejen men vassa klor och skinn på nosen. Sen utökades flocken med Klinga, lappisprinsessan som hatade att gå ut i regnet, Syrran, röda kattjejen som kom efter att Toker gått till Regnbågslandet, Lummi, som kommit och gått under flera år men som tillslut fick bli vår alldeles egna tokfia, nytillskottet Blixten, en randig kattkille med stor aptit på livet men också matskålens innehåll och så Glittra, en yrhätta med en ständigt viftande svans och hennes valpar Humle och Dumle som redan gjort sig kända som bloggare.. Alla dessa pälsklingar har ibland något på hjärtat här i bloggen. Vaski, Toker, Skrållan, Cissan, Lummi, Klinga och Humle bor numera i Regnbågslandet men hör ibland av sig via himmelsk länk.

lördag 12 september 2020

Vaski på besök...

 Hej alla nere på jorden!

Det var ett tag sen jag hörde av mig. Jag har ju ett nytt liv här i Regnbågslandet där allt är perfekt varje dag året om. Jag, Toker, Blyger och Skrållan har funnit varann och har kul varje dag! Vi berättar ofta roliga historier om livet hos husse och matte på jorden. 

Fast jag känner ofta att matte har det svårt av saknad efter mig  och då behöver jag fara ner till henne och låta henne få känna min smekning över hennes själ för att lätta hennes saknad. 

Idag har jag varit hos henne igen. Hon var ju sååå himla ledsen!

Jag upptäckte att hon rotade i en låda och fann mappen med alla mina veterinärkvitton, den där som inte matte orkat lägga bort. Och överst låg ju kvittot på min hädanfärd. Jag kunde ju inte bara låta henne gråta ögonen ur sig för detta så jag svävade ner till jorden och tog mig in i hennes själ för att lätta hennes sorg. Gick inget vidare till att börja med, hon bara grät, så jag fick henne att inse att en powerwalk borde vara bra. Hon följde mitt råd och drog iväg på en jädrigt snabb promme. Hade fullt upp att ta rygg på henne faktiskt. Hon kan när hon vill, matte min! 

Det har hänt saker med min flock sen jag lämnade dem. De bor på ett annat ställe. Efter att jag gick över Bron så har min efterträdare anlänt. Han ser ju inte direkt ut som jag men han verkar ha min syn på livet. En livsnjutare, helt enkelt. Jag är dock lite orolig för hans vikt, han borde väga mycket mer som min efterträdare. Jag känner såklatt ansvar för min efterföljare så jag kommer att ha koll på honom och om det är så att han behöver en genväg till Regnbågslandet  så kommer jag att ta emot honom som min son! Men det hoppas jag kommer att dröja i så fall...För som jag sett här ovanifrån så är han en pigg tokstolle som gör livet kul för min matte och husse varje dag. Hoppas bara att han blir lite tjockare, han är allt bra mager...







Nospussar från Vaski i Regnbågslandet




















3 kommentarer: