Hungersnöd och dagisavsked

Men matte, skynda dig nu! Jag lider av svår
hungersnöd!!!

Ibland blir jag så akut hungrig att mina ben inte bär mig. Som nu, då det doftar alaska pollock i hela huset! Det är det godaste som finns, men drygt att vänta på. Matte brukar fresta mig och Syrran med lite gottigott då hon och husse bränner sin mat  i plåtbollen utanför glashuset.
Skrållan/Fiskälskare

Äntligen! Men hallå, har Syrran redan käkat färdigt?
Vilket etikettsbrott! Själv äter jag långsamt och
njutningsfullt som en riktig katt skall göra.
Bäst är att matte lyfter upp vår matbricka på bordet
så inte Lummituss kan flåsa oss i nacken. Och då vi blinkar
slafsa i sig våra mat.

Kolla bara så gôtt vi har det här! Så har det varit nästan varje dag. Fast jag och Lummi började på dagis en sväng men Lummi skämde ut sig så hon fick vara hemma med Klinga sen, och jag fick vara själv på dagis. Inte helt själv, alltså, de andra vovvarna och fröken var ju där förstås! En dag blev jag lite fundersam över mattes tänkboll då hon tog med Klinga till dagis. Ehhh, hur kan hon se fel på en vit och en ljusbrun hund, tänkte jag, men det var tydligen rätt för Fröken blev jätteglad då Klinga kom. Och då vi kom hem så berättade Lummi att hon och matte minsann hade gjort massa kul men jobbiga saker under dagen.
Igår hade jag och matte avskedsfika med Fröken Sofie på dagis. Snyft. Matte hade människogodis med som inte jag fick smaka på....Jag fick nöja mig med att gnaga på kottar...

Vaskiböbben/Kungen av Abborrvägen