Mattes bekymmer

Kolla bandaget! De stack mig i benet så blodet
rann! Sen sa det att jag var kärnfrisk...Fast jag
fejkade göront ett bra tag efteråt...

 Jag har haft det lite jobbigt på sistone. Ingen rast och ro nånstans. Då jag kom till flocken så fick jag ju vara med Vaski på dagis, och det funkade ju, även om där fanns många vovvar, men fröknarna var jättesnälla och då var ju allt ok. Men så var helt plötsligt husse hemma hela tiden och vi också....Och med det en massa oväsen på småmänniskorna runt omkring. Faktiskt mer än vovvarna på dagis! Och jag var ju tvungen att vakta ALLIHOPA! Tjena, så jobbigt det har varit! Jag veeet ju att matte och husse tycker jag är jobbig, men det liksom bara händer att jag hoppar högt och skäller och nafsar. Kan inte hjälpa det, juh! Matte tog med mig till en tant som var snäll utom då hon stack mig i benet. Sen dess har jag haft ett halsband på mig hela tiden. Kliar som faan! Men annars så är livet ganska gött.
 Idag tog matte med mig till ett skränigt ställe, en massa människor överallt och vovvar som skällde. Matte sa att det heter Skoghall. Vi gick omkring och sen satt vi på ett ställe där det kom folk hur som helst. Först så försökte jag säga till matte då det kom nån, men då sa matte; NEJ!! Och då kom jag på att min förstamatte tränade med mig att inte bry sig om sånt tjafs. Tänk, så bra vi har haft det idag, matte och jag! Matte hade knäppen med sig också, och den kommer jag också ihåg från min förstamatte. Hon och jag tränade jättemycket tillsammans och jag fick lära mig massa coola moves! Jag drar dem lite då och då för att liva upp...

Men de sista dagarna har inte varit så coola, matte har hängt läpp och då sa Vaski, som är en människohund; Men vet du inte att vi inte skall vara på dagis nåt mer? Näääää, sa jag, varför inte? Men, är du helt bakom flötet, sa han då. Det är ju för att inte DU gillar dagis längre! Hmmm, det visste jag inte faktiskt, sa jag, men det kan nog stämma, eller jag vet inte, för egentligen så gör jag ju det, men jag klarar inte så mycket ljud och grejer, så kanske är det så...
Nu har matte och husse bestämt att Vaski och jag skall vara hemma på dagarna och husse komma till oss för en bajsprommis och sen kommer matte ångandes för eftermiddagsturen. Det blir bra, tycker jag. Vaski kommer nog att sakna sina fröknar väldigt mycket, tror jag. Har lite dåligt samvete för det...fast människor inte förstår att vi kan ha det, vi vovvar. Vaski är min favvis, faktiskt. Han vet allt om viktiga saker! Förr brukade jag ge honom på nosen...hm, det gjorde jag faktiskt senast igår, men han är så snäll och ger aldrig tillbaks, fast jag borde få på käften. Klinga gör jag som jag vill med, hon är en mjäkig tjej, hoppar högt så fort jag boffar det minsta.
Men en sak måste jag berätta. Det kom en massa vatten förut, uppifrån, och så small det som bara den. Jag blev skiträdd och hoppade upp i husses knä! Faan vad jag skämdes sen! Varken Vaski eller Klinga hade brytt sig. De låg och sov! Då jag tänker efter så har jag aldrig brytt mig nåt vidare för sånt dunder och brak förut...Vad händer med mig, tro? Men jag tror att matte och husse har en plan för mig. Det måste de väl ha...annars så vet jag inte...Fast jag tror att de tycker om mig, faktiskt väldigt mycket, så det är nog lugnt...tror jag. Jag tycker väldigt mycket om dem i alla fall...Fast det har jag ju gjort med alla mina mattar och hussar....och ändå har jag fått nya mattar och hussar hela tiden. Jag skulle nog vara väldigt glad om jag slapp flytta nåt mer, ja, det skulle nog vara det bästa!
Hoppas att jag får bo kvar hos...ehh flocken Ahlborg Lindeberg. Fast ibland undrar jag hur det är med min förstamatte? Hur mår hon nu? Har hon det bra och saknar hon mig? Men nu måste jag nog kolla om det finns nåt gott i kattlådan...Nej visst, det får jag inte heller...
Lummi Lejontass

Vi fick såna dära goda tandgnagisar idag! Vaski åt upp sitt görsnabbt, men jag
gnagde långsamt på mitt för att det skulle räcka länge.