Fiskviksgänget: Mina namn och jag

måndag 3 oktober 2016

Mina namn och jag

Jag har tänkt på en sak. Det där med namn, alltså. Och hur många man kan ha, och ändå veta vem man är.
Då jag kom till husse och matte för länge sen så hette jag Vaski. Punkt slut.

Här hette jag Vaski. Veckan innan jag kom till
husetbus.

Men eftersom jag var en smula(hehe) otränad på att lyssna och och göra bra grejer så fick jag också heta VASKI!!!!!!! Och ibland VASKINEJ!!!! Detta hette jag ofta samtidigt med att jag snattat från bordet eller fått tokryck och dragit matte in i en gran...typ. Fast den gången mattes finger pekade åt fel håll efter att jag fått bråttom in i en häck så hette jag ingenting....Det var nog lika bra, för jag tror inte det hade varit nåt vidare vackert....

Sen fanns det ju tillfällen då jag var tvungen att styra upp vid staketet och skälla ut nån fuling, då hette jag VASKIIIIIIIIIIIKOMHIT!!!!!
Men det var ju himla långt och krångligt att kalla mig så det slutade de ganska snart med. Jag fick istället lite annat att göra då fulhundarna gick förbi och fick då namnet Vaskiböbb. Det heter jag fortfarande. Oftast då jag gjort nåt duktigt eller ser extra gullig ut...Men eftersom jag är duktig och ser extra gullig ut väldigt ofta så räcker inte namnet till riktigt, därför de har varit tvungna att ge mig fler, såsom Vaskiböbben, Böbbeliböbb, Böbbis, Mammaspöjk och Pappaspöjk. Fast mest heter jag Vaskiböbb.
Eller Böbbeliböbb...

Vaskiböbb

Vaskiböbben

Böbbeliböbb, helt klart!

Böbbis

Pappas pöjk

Mammas pöjk åsså Lummistump

En som bodde i huset bredvid för länge sen kallade mig för Baskis, men det var nog för att han hade fel på öronen.

På dagis heter jag ibland Smaskis, det har Fröknarna kommit på alldeles själva och när matte hämtar mig därifrån så brukar hon säga: -Hej, mattes Gris! Jag som sett att grisar har tryne, är hårlösa och låter nöffnöff.
Det enda som kan påminna lite är väl mitt senaste namn...

Efter att matte köpte mockasiner till mig så kallas jag TöffTöff...