Respekt... eller inte respekt

Vad är det för fel på ungdomen nu för tiden? De har ju INGEN respekt för de som är äldre. Annat var det i min ungdom, minsann.

Då jag kom till husetbus för 16 år sen så fanns den medelålders, mycket stilige kattherren Toker, redan där. Han tog hand om mig som en pappa, storebror och killkompis. Jag trodde vi skulle vara tillsammans för evigt.

Toker och jag

Men en dag följde han med matte i plåtlådan, det var sista gången jag såg honom. Det var helt konstigt utan honom eftersom vi varit tillsammans i en massa år.

Han hade åkt till Regnbågslandet, sa matte. Hon och jag saknade honom väldigt mycket men visade det på lite olika sätt,.. Hon genom att vattnet rann ur ögonen på henne bara nån sa Toker, och jag kissade vid dörren, jag. Det är en liten egenhet jag har då jag vill säga nåt viktigt. Även om jag är en pratsam tjej så behövs det ibland lite extra uppmärksamhet då det är viktiga grejer jag vill ha fram.
Som att jag saknade Toker.
Jättemycket!
Och därmed började eländet...
 En dag fanns det en liten rödhårig misse i vårt hus. Matte hade med denna lilla röding då hon kom från jobbet en dag(Eller hur är jag himla klok som vet att matte har ett jobb?).
Kissen fick heta Syrran.
Inte direkt lik den svarte, stilige Toker men jag gillade läget, Matte fick väl ta vad som fanns och en lika stilig katt som Toker fanns väl inte och kommer aldrig att finnas heller.

Syrran med oskyldig min. Sekunden efteråt hoppade hon på mig!

Jag försökte ta emot henne som Toker välkomnat mig men vad hände?. Hon gav mig stryk, den markattan! Bara jag visade mig. Och då jag gick på lådan så låg hon i bakhåll och överföll mig då jag som mest gjorde..hmmmm(2:an)

Så....
Jag kissade vid ytterdörren för att ge en vink till matte....

Hon har kämpat, matte min, hon är envis som attan så till slut fick hon ordning på rödtotten.

Syrran och jag kom till en hyfsat bra vapenvila och hon blev mer och mer snäll.
Snällhjälpen heter Feliway och finns nästan alltid i vårt hus...

Men så....

Helt plötsligt damp det ner en NY RÖDTOTT i husetbus!!!Varför då, undrade jag? Och den här var(och är) en riktig mardrömskatt! Cissan den förskräckliga kallar jag henne.

Cissan med mördarblicken

Först så var hon instängd i ena rummet däruppe, sen fick hon en sån där gallerdörr. Vi stod på varsin sida om den och bara glodde på varann. Men sen började den satmaran FRÄSA åt mig! VAAAA? Hon var ju sist och mycket yngre(det kände jag direkt) och borde ha varit jädrigt snäll mot mig, den FÖRSTA i Husetbus.

Ett tag var hon hyfsat lugn. Det var efter att hon smitit ut och inte hittat hem direkt. Åhhh, vad jag önskar att hon inte hittat hem alls! Det var hur lugnt som helst då bara jag och Syrran var här hemma. Och luddehögarna förstås. Men så kom hon hem efter 10 dar....mager och eländig.
Då gick det bra att fjäska minsann!
Vi kunde till och med ligga intill varann i soffan.
Men nu har hon visat sitt rätta jag. Hon ligger i bakhåll både här och där. Då jag skall gå förbi hoppar hon fram och skrämmer nästan ihjäl mig! Och det där med kattlådan har hon väl fått tips om från Syrran-förrädaren. För nu håller dem ihop mot mig!
Såååå....
Jag har lämnat ett meddelande vid dörren åt matte...

För ni skall veta att:
Jag är en mycket fredlig kisse och skulle aldrig komma på tanken att ge tillbaka. Matte säger ibland: Men Skrållan, ge igen, för tusan, du är ju äldst! Men då säger jag; "Att vara äldst är att vara klokast, och våld löser inga problem, matte".

Jag, Skrållan, den kloka

Men jag har något som inte odågorna har. Jag har lov att gå ut UTAN lina!! HA HA HA HA!!!
De går där i sina linor som bara räcker till halva tomten och då brukar jag springa förbi dem fram och åter för att visa vem som egentligen är drottningen i husetbus. Den av oss som har mattes största förtroende och ständigt bokad liggplats på hennes kudde.
Fredligt på alla sätt och vis, eller hur?

Räcker inte snöret längre, Cissan. Synd för dig då...tihi

Kolla här Syrran, Nu är jag här...

...och nu är jag HÄR!!!! 

Skrållan/Drottning av husetbus, för evigt