Lummi - Berömd och älskad av alla

Förlååååt alla beundrare, om jag har hållit mig borta från rampljuset en tid. Efter att jag var med i den berömda tidskriften Karlstad/Hammaröbladet så blev uppmärksamheten så stor att jag blev alldeles utmattad. Jag tog en timeout, helt enkelt.

Det började med att husse en dag tog mig med på eftersök för att lära mig nåt nytt. Jag visade honom direkt hur man gjorde, ja!

Eftersom jag var och är så attans bra så har jag fått hjälpa till att leta på riktigt, inte bara såna där fejkspår som husse och hans kompisar gör. De tror säkert att de kan lura mig, men hallå liksom! Jag vet väl skillnad på ett helt rådjur och en skånk. Det är väl bara Klinga som skulle kunna bli lurad....Nä, nu var jag nog lite elak, hon kan ju inte hjälpa att hon är ett våp....

I alla fall, eftersom det spred sig att JAG, den lilla vita ödmjuka lappishunden på Hammarö var världsbäst på eftersök så blev jag tillfrågad att vara med i tidningen. Efter hårda förhandlingar gällande ersättning så tackade jag ja. Jag krävde också att få ta med husse, ja han håller ju faktiskt längst ut i linan då vi är ute. Jag är inte knusslig utan kan dela med mig av berömmelsen.
Ödmjuka Lummi, det är jag det!

Ja, så kom då dagen för intervju och uppvisning av moi. Ni skulle varit med alltså, jag charmade alla!
Det togs massor av kort på mig både före, under tiden och efter jag spårade och som final fick jag visa mig på styva linan med lite schysta freestylemoves. Sånt jag gjorde förr i tiden, med min första matte, ni vet.
Behöver jag säga att de blev helt sålda på mig?

Ja, visst ja, husse och en farbror fick prata lite, jag har ju lite svårt att tala även om jag har ett mycket vackert, klockrent skall....

Nu bilder:

Här är vi på gång, husse och jag!

Här visar jag hur man gör då man letar skadade djur. Visst håller husse snyggt i linan?

Japp! Jag fann det!! Fast det var ju fejk, förstås

Betalningen!

Så här ser vi ut då vi eftersöker. Han med bössan är
farbror Roland, han gillar mig jättemycket, ja, vem gör inte det?
Hmmm, jag vet en som inte gillar mig, förresten.
En gubbe som muttrar fulord då han går förbi mig och matte.
Men vet ni, då MORRAR jag åt honom tebax. Då brukar
matte fnissa, tihi. Har minsann hört vad hon kallar honom
fast det passar sig inte att skriva.

Ja, detta var allt för nu. Jag är liiiiite orolig över vad Vaski kommer att säga om han upptäcker inlägget. Han är ju inte helt pantad på eftersök han heller. Faktiskt lika duktig som mig, fast det är lite jobbigt att erkänna. Men nu är han så gammal att han måste ta det lugnt, säger matte och husse, men ibland får han ändå följa med husse på spåräventyr och då blir jag så sur att jag kissar på golvet.
Matte säger att det kallas avundsjuka, det där jag drabbas av då.
Hon har då namn på allt....

Tallyhoo/The famous Lummi