Mer av mig...

Matte, Skrållan och jag har varit lediga från husse och Klinga. Ingen Klinga som kör nosen i örat på mig eller trampar på mig då jag tar en lur i soffan, tar mitt gnagis så jag måste leta upp ett gammalt. Saknar jag henne, tror ni? Ja, lite faktiskt, särskilt på kvällen. Husse är borta så mycket så det är inget konstigt med det, jag vet ju att han kommer tillbaka, fast på kvällen vill jag han skall vara här iallafall. Jag tycker det är bäst då ALLA sitter i soffan och stirrar på bildlådan!

Matte har tagit mig med på äventyr hela tiden! Jättelånga prommisar och igår fick jag åka pålåtlådan till stora sta´n. Först for vi till hundgodisaffären och köpte gnagis, mina 5 gnagisar var nästan slut...trista, ärligt talat. Ja, just det, matte satte mig på vägplattan och också. 23,7 sa, hon. -Ett kilo har du gått upp alltså. Det märks inte, tycker jag. Jag är ju lika smäcker och smidig som alltid. Fast om jag nu har gått upp lite så är det ju bara mer av mig att tycka om. Sen gick vi i skogen men rätt som det var så small det JÄTTENÄRA oss och gubbar pratade, då sa matte att här vågar vi inte vara då skjutglada gubbar finns i närheten! Vi gick en långprommis lite här och där och vet ni, matte sa jag var JÄTTEDUKTIGA KILLEN!!! Det kom ju plåtlådor, folk på cykel, hundar på FEL SIDA VÄGEN(vilka slarviga mattar) huller om buller men vad gjorde jag, tror ni? Tittade på matte såklart! Så var det dags för plåtlådan en stund och ett annat ställe att upptäcka. Men vet ni, där var det stora stenar i rader med blommor framför och det luktade konstig, ja så konstigt att jag glömde hur man uppför sig. Ingen duktig kille alltså...ja, ja ingen är perfekt, inte ens jag.

Så åkte vi hem och det var tur för nu var jag jättetrött och behövde vila, och nya gnagisen behövde avsmakas...

Vaski/