Matte har sagt att jag har varit dum mot Skrållan. Men det är inte alltid så lätt att hålla sig då hon går förbi och buset liksom sprattlar i kroppen på mig. Skrållan är ju så sur också, och då är det kul att retas, hihi! Fast på sistone har hon labbat till mig då jag kommit farande! Då blir jag helt paff och ger upp direkt. Ja, vad skall man annars göra, hon är ju mycket större, och äldre, en tant faktiskt. Sen är det gött att ha nån att krypa intill också. Även om jag har storkissen Klinga att tvätta så känns det ibland som om Skrållan är mer...rätt på nåt vis. Jättestorkissen Vaski vågar jag knappt tvätta för han är så klumpig, vet ni, en gång höll han på att sätta sig på lilla mig! Nä, då är det bättre att bli kompis med Skrållan, men då måste jag veta min plats och vara snäll, säger matte. Vet ni, då jag var som värst busig med Skrållan, så hon skrek, då kom det vatten på mig! Undrar om matte hade med det att göra? Matte, förresten, hon och jag är riktiga kompisar. Jag får bita henne i nosen utan att hon skriker, jo förresten, en gång har hon gjort det, jag tog nog i lite för mycket då...Men annars så gosar vi väldigt mycket. Jag kramas väldigt ofta, och gnuggar kind med matte. Då låter matte kluck kluck. Och på senare tid har jag börjat göra det med Skrållan också. Det är jättemysigt, faktiskt. Fast Skrållan såg lite tveksam ut i början. Nu är matte hemma jämt också och då får jag vara ute med storkissarna i det stora lurviga. Jag har fullt upp att fånga fefflar som flyger omkring. Då jag skall gå ut sätter matte på mig en grej med ett snöre i som jag får dra med mig hela tiden, det behöver inte Skrållan har jag märkt...I början sprattlade jag väldigt då matte kom med linan, men nu vet jag vad som väntar och beter mig som en riktigt duktig kissekatt och står heeelt stilla då hon sätter den på mig. Är jag inte världens duktigaste, så säg? Ja, det är helt görroligt här faktiskt. Jag har jättemycket att göra på dagarna, en massa leksaker och då jag tröttnar på dem så har jättekissarna saker som jag lånar. Fast Vaskis hårda gnagisar vågar jag mig inte på igen efter att han låtit jättemörkt i halsen då jag började släpa iväg med en...
Klinga är det lite lättare att låna lekisar av, hon låter sällan mörkt i halsen, man kan till och med äta hennes mat utan problem!
 |
| Det är tryggt att ha Klinga i närheten då man är ute i det stora! |
Mat förresten, jag älskar mat! På morgonen är jag JÄTTEHUNGRIG och skriker och klättrar på mattes ben, Skrållan är också jättehungrig men sitter snällt och väntar...Så får vi äntligen mat, efter att matte sagt; *Varsågod* och då skyndar jag mig att äta för att sen försöka knycka Skrållans mat, hon äter nämligen väldigt långsamt. Tyvärr brukar matte vara i närheten och säga NEJ, men ibland hinner jag få i mig några bitar i alla fall. Om inte annat tar jag munnen full och springer därifrån, ha ha! Fast en dag åt jag så fort, vi fick sån där jättegod fisk, så jag spydde upp alltihop! Då sa matte till husse att jag var precis som Toker,
 |
| Vår änglakatt Toker |
vem nu det kan vara? Men det verkade som han bott här förut. Sen säger de också att jag låter som en elefant då jag springer omkring. Jag är tydligen lik väldigt många...
Syrran/ Lillklutten på Abborrvägen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar