Om oss

Mitt foto
Utan Vaski, vår första lappis hade aldrig denna blogg sett dagens ljus. Han kom till oss som 3-årig ouppfostrad tjocksmock och förändrade våra liv fullständigt! Hans och mina åsikter om hur man beter sig som hund visade sig gå isär. Vaski blev den första av alla våra husdjur att beskriva sina vedermödor tex med matte i snöret. Han hade i viss mån gästbloggare vid namn Toker, den svarta kattkillen som redan fanns i huset tillsammans med Skrållan, kattjejen men vassa klor och skinn på nosen. Sen utökades flocken med Klinga, lappisprinsessan som hatade att gå ut i regnet, Syrran, röda kattjejen som kom efter att Toker gått till Regnbågslandet, Lummi, som kommit och gått under flera år men som tillslut fick bli vår alldeles egna tokfia, nytillskottet Blixten, en randig kattkille med stor aptit på livet men också matskålens innehåll och så Glittra, en yrhätta med en ständigt viftande svans och hennes valpar Humle och Dumle som redan gjort sig kända som bloggare.. Alla dessa pälsklingar har ibland något på hjärtat här i bloggen. Vaski, Toker, Skrållan, Cissan, Lummi, Klinga och Humle bor numera i Regnbågslandet men hör ibland av sig via himmelsk länk.

torsdag 30 augusti 2012

Stentrött...

Matte tog mig till vetten igår igen! Och som vanligt somnade jag som en sten. Men vet ni, matte sa att jag var jätteduktig i väntrummet, för jag brydde mig inte ett dugg om de andra vovvarna som satt JÄTTENÄRA. Nä, jag satt mig bredvid matte på soffan jag, och då kluckade de andra tvåbentingarna. Vad nu det var för roligt med det? De andra jyckarna låg på golvet, de måste varit stolliga, golvet är ju stenhårt, ju! Kanske det var det som var så kul? Snyggast var i alla fall jag, så det så! Då man kommer till vettehuset så måste man sitta på en grej med matta på, och så tittar matte i en liten TV där det står hur många snygga kilo jag fått ihop. Lite pinsamt sådär inför alla men jag är ju en lydig voffsing så jag bara gör som matte säger och går upp och sätter mig. Jag såg en stor vovve som hussen fick BÄRA upp och hålla kvar, ha, ha, vilken mes!!!
Vetten var jättesnäll och grejade med mina tassar. Extra mycket med den onda, faktiskt. Skitjobbigt, men jag bet ihop. Ville inte göra bort mig och gnälla heller. Jag är väl ingen mes heller, som den där andra.
Och vet ni, vetten kollade matte också! Vi fick gå ut och så fick jag springa med matte, säkert för att vetten skulle se hur mycket matte orkade springa. Fram och tillbaka fick vi gå och springa om vartannat. Sen gick vi in och så kom en annan snäll tant och klämde mig på rumpan och så somnade jag. Undrar om matte hade somnat så där som jag om hon varit halt?  
Värst då jag vaknade var att se dubbelt. Tog små steg för att inte trilla. Kände mig rôten hela kvällen, ville inte ens ha mat! Och då husse kom hem så var jag så sleten att jag inte orkade skällyla som jag brukar. Hoppas husse förstod...

1 kommentar:

  1. Hoppas du inte har ont i tassen längre. Härligt att matte fick visa upp sig också med en springtur :)

    SvaraRadera