Att inte hänga med...hela tiden, alltså

Alltså, nu har jag varit på värsta äventyret ever, alltså! Min mage blev gööörstor och det kändes knepigt i hela mig och som inte det var nog, jag fick flytta till min allra förstaförstamatte. Inte för att jag lidit av det för jag har busat med min kompis Bullen, ja, alltså så länge som min stora mage inte var i vägen, och jag har fått hur mycket mat och klappar som helst.
Så helt plötsligt en kväll så fick jag värsta magknipet och rätt som det var så kom det ut en liten lurvig klump ur baken på mig!!
Vaaaa, liksom? Men jag hann inte fundera mer förrän det kom en till...och en till...och en till...och en till. Och vet ni, efter den andra så dök min husse upp! Han hejade mest på, verkade mest vara en mes men förstamatte hjälpte mig jättemycket då det blev lite kämpigt.
Helt plötsligt fattade jag att jag fått bebbar och då får man ju ta sitt ansvar som vovve, eller hur?
Men kan ni fatta HUR jobbiga bebbar kan vara?
Ibland behöver man ju få egentid.
Och då finns det vissa som älskar mig alldeles extra mycket...
Min förstaförstamatte är bästbästa i världen och har låtit mig få gräva värsta stora gropen i trädgården utan att ha blivit arg. Jag har nästan försvunnit i den! Varför jag gjorde den?
Tja...för att jag kunde...