Om oss

Utan Vaski, vår första lappis hade aldrig denna blogg sett dagens ljus. Han kom till oss som 3-årig ouppfostrad tjocksmock och förändrade våra liv fullständigt! Hans och mina åsikter om hur man beter sig som hund visade sig gå isär. Vaski blev den första av alla våra husdjur att beskriva sina vedermödor tex med matte i snöret. Han hade i viss mån gästbloggare vid namn Toker, den svarta kattkillen som redan fanns i huset tillsammans med Skrållan, kattjejen men vassa klor och skinn på nosen. Sen utökades flocken med Klinga, lappisprinsessan som hatade att gå ut i regnet, Syrran, röda kattjejen som kom efter att Toker gått till Regnbågslandet, Lummi, som kommit och gått under flera år men som tillslut fick bli vår alldeles egna tokfia, nytillskottet Blixten, en randig kattkille med stor aptit på livet men också matskålens innehåll och så Glittra, en yrhätta med en ständigt viftande svans och hennes valpar Humle och Dumle som redan gjort sig kända som bloggare.. Alla dessa pälsklingar har ibland något på hjärtat här i bloggen. Vaski, Toker, Skrållan, Cissan, Lummi, Klinga och Humle bor numera i Regnbågslandet men hör ibland av sig via himmelsk länk.

onsdag 30 september 2015

Lummi tar över, dag 15

Igår var allt som vanligt igen. Tur. Det var drettrist att bara ligga och vila då matte hade smärta i hövve, juh.
Vi fick frukost av husse, en så där goood, som gör mig alldeles galen så jag inte kan vara varken tyst eller stilla. Men jag undrar om det blev rätt med min medicin....Jag såg nämligen att husse smusslade ner en HEL tablett i min mat. Skall ta det där med matte ja.

Och sen var det som vanligt dags att åka till hussefar och hussemor. Kul, kul, kul!
Så kul att jag som vanligt skällde nästan hela vägen dit.
Kanske inte så lyckat, men jag kan liksom inte hålla mig då det är nåt kul på gång....eller ledsamt.....eller tråkigt. Ja, jag kan faktiskt skälla för allt!
Jag är inte så himla noga, allt funkar.
Nåt jag har märkt då jag skäller i plåtlådan, det är att skället liksom gör att  plåtlådan hejdar sig kraftigt, ja, faktiskt så mycket att jag kommer av mig.
Ja, hur skall man kunna skälla samtidigt som man måste hålla alla tassarna på golvet?
Samtidigt som hejdandet av plåtlådan började så slutade matte hojta i kapp med mig.
Hör detta ihop, tro?





Och vet ni, då matte hämtade oss på eftermiddagen så skällde KLINGA men INTE JAG!!!! Hon som nästan aldrig brukar bry sig!! Nånting har jag tydligen lärt henne...Jag själv märkte inte ens att plåtlådan bullrade.
Jag hade fullt upp med att hjälpa hussemor i köket, ja.

Så åkte vi hem men sen blev det trist igen för matte for iväg som en dreträdd iller och lämnade oss utan att ge oss mat. Klockan var väl kanske inte riktigt 18.00 - dvs middagstid, men inte långt ifrån. Och då tycker jag att man kan göra ett undantag. Vi kan klockan, det vet ju matte.
En tröst var att stillettassarna också blev utan...

Som tur var kom husse hem och räddade oss från svältdöden. Han anlände exakt 18.40. Vi kan klockan, som sagt.
På nåt sätt hade han fått reda på hur mycket tablett jag skall ha för nu fick jag en halv, som förut. Fast ärligt, jag har fortfarande inte fattat vad den skall göra i min kropp....
Jag hörde nåt om att bli lugnare, men vad är det för vits med det? Vem skall då hålla ordning på saker och ting här i huset? De andra två ligger ju bara och glor då det bultar på dörren. Vaski kan på sin höjd hojta BOFF, men sen får jag ta över. Och tänk, det är jag jätteduktig på!
Om jag håller på riktigt länge så kan jag få igång Vaski, men Klinga är mer trögstartad. Där får jag ligga i. Men hon visade ju goda takter då matte hämtade oss, he he.

Sen blev det tråkigt igen för husse bara glodde på bildburken. Kom inte heller ihåg vår viktigaste sak, efter maten,-att borsta tänderna!!!
Då var det tur att matte kom ihåg det då hon kom hem. Och tandgnagisen därefter...
Sen fick jag ligga i mattes knä då hon såg på bildburken i soffan bredvid husse. Det är gött att ligga i knäet. Inte i soffan däremot, men i knäet, mmmmm.
Med huvudet under armen på tvåbentingen.

Hallå!!! Vi vill borsta tänderna!

Lummi/

                                     

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar