Lummi tar över, dag 1

Min matte har bestämt att jag skall börja blogga! Hela tiden, helt enkelt. Jag är ju inte heeeelt grön på området, jag bloggade ju hos min första matte och blev en riktig stjärna där! Sen som gästbloggare hos gammelmatte som nu är min förstamatte...

Nu är det så här, liksom...
Jag mår inte jättebra. I själen(säger matte)fast jag vet inte jag. Hon är lite "wiiiihooo" i hövve ibland, tycker jag)
Men i alla fall:
Jag kan inte hålla mig från att skälla...och skälla....och skälla. Tills jag skakar och nästan svimmar. Vet faktiskt inte varför, men jag kan inte sluta, liksom. Det händer bara....rätt som det är.
PUNKT.
Så matte och jag for till ett ställe som heter Deje,(varför vet jag det? Därför att jag är så klok, kanske?)och där träffade vi en tjej som heter Hanna som var helt ok(jag behövde inte skälla, alltså) och så satt matte och hon och pratade om mig(det fattade jag, helt lätt).

Jag har fått medicin.
En medicin som skall få mig lugn.
Så jag kan skita i att ungarna runt omkring skriker och hoppar, bilarna kommer åkandes, matte och husse ropar till varann, skithundar som tror de är nåt kommer gåendes utanför vårt staket.
Det skulle vara gött av vara som Klinga faktiskt. Hon skiter i allt som händer och sker. Boffar ibland, bara för att prova, liksom.
Idag sa matte att jag fick min första medicin.
Har inte märkt nåt än....men grejen är tydligen den att jag inte skall märka då den börjar verka...Knepigt, det där...

Men vet ni, nåt annat då???
Jag gjorde värsta roliga idag!!! Och mina polare också! Ja, vi fick gå spår!!!! På riktigt!
Ni skulle bara sett vilken stjärna jag var!! Husse var helt såld över mina kunskaper!
Jaja, de andra var väl helt ok, också...

Jag var först ut, ja vem annars? Sen var det Vaskis tur...

...och sist fick Klinga visa vad hon kunde.

Husse och jag har inte alltid varit bästa vänner. Jag har ibland hört, då han inte trott att jag lyssnat: Jag blir stollig på den där Lummi! Hon är så jobbig!
Som om han var så himla bäst då. Fast det där är löst för länge sen. Nu är vi like peas and carrots. Det där sista är engelska och betyder som ler och långhalm. Och DET betyder att man är
bästisar för evigheters evighet.
Jag kan massor av såna där uttryck. Och jag kan stava också, fast det vet inte matte och husse, så säg inget för tusan!! Till exempel vet jag vad de menar då de bokstaverar M A T. Tihi.

Den där medicinen....jag vet inte jag...inte  känner jag nåt...
Förresten, nu kom jag på en grej!
Tänk om matte bara SÄGER att jag får medicin, och så tror jag på det och blir bra av bara farten, liksom....Kan hon vara så slug? Jag har ju faktiskt inte SETT nån medicin....Vet inte hur den ser ut heller, för den delen. Men OM så kanske den är en smaskig köttgröt? Eller möjligen ett stort gnagispiller med baconsmak? Medicinfrolic? Köttbulle med lugnåroeffekt? Eller kan den ha varit den där smaskiga köttkorven som matte hävde över våra torrkulor idag. Fast det fick vi ju allihop!!!

Hörrni, Vaski och Klinga!! Hallååå, hallåååå, Vaski och Klinga!!!
Ehhh, sover ni?

Lummi/