Om oss

Utan Vaski, vår första lappis hade aldrig denna blogg sett dagens ljus. Han kom till oss som 3-årig ouppfostrad tjocksmock och förändrade våra liv fullständigt! Hans och mina åsikter om hur man beter sig som hund visade sig gå isär. Vaski blev den första av alla våra husdjur att beskriva sina vedermödor tex med matte i snöret. Han hade i viss mån gästbloggare vid namn Toker, den svarta kattkillen som redan fanns i huset tillsammans med Skrållan, kattjejen men vassa klor och skinn på nosen. Sen utökades flocken med Klinga, lappisprinsessan som hatade att gå ut i regnet, Syrran, röda kattjejen som kom efter att Toker gått till Regnbågslandet, Lummi, som kommit och gått under flera år men som tillslut fick bli vår alldeles egna tokfia, nytillskottet Blixten, en randig kattkille med stor aptit på livet men också matskålens innehåll och så Glittra, en yrhätta med en ständigt viftande svans och hennes valpar Humle och Dumle som redan gjort sig kända som bloggare.. Alla dessa pälsklingar har ibland något på hjärtat här i bloggen. Vaski, Toker, Skrållan, Cissan, Lummi, Klinga och Humle bor numera i Regnbågslandet men hör ibland av sig via himmelsk länk.

lördag 19 september 2015

Lummi tar över, dag 8

Idag var det sovmorgon. Tror ni matte brydde sig? Nähä, då!! Hon var uppe drettidigt och rumsterade om så en stackars Lummi inte fick sova. De andra två är ju totalt crazy- det där sista är engelska och betyder heltokiga, och var upp och larvade sig direkt matte slog upp ögonen.
Jag låg så himla skönt i husses knäveck och försökte knipa ihop ögonen, men matte var envis och sa att jag behövde kissa precis som de andra två.
Mäh!!! Sa jag, men hon är en stöngris, den där matte. Hon vann....som vanligt.
Erkände verkligen inte för henne hur skönt det var att kissa.
Sen blev det frukost så allt var inte förstört.
Då kom jag på det där med medicinen! Nu skulle jag baske mig ha koll på hur den såg ut.
Först fick vi varsin köttebulle av husse. och husse är ingen medicinman så där behövde jag inte ha koll....
Sen blev det kulor och köttkorvsmask av matte. Tyvärr hände det igen.
Jag kunde inte hålla mig utan var aningen för snabb att äta, IGEN...så nån medicin märkte jag inte idag heller.
Matte, å andra sidan hävdar att jag spottar ut medicinen, för inte har hon märkt nån vidare förändring på mig inte, säger hon. Värsta beskyllningen! Hur kan jag spotta ut nåt jag inte vet hur det ser ut?

Annars har det varit en ruskigt kul dag. Kanske inte då matte och husse försvann i plåtlådan. Då tokskällde jag jättelänge. Det är asjobbigt då de lämnar mig! Jag vet ju inte om de kommer tebax!
Jag brukar få med mig Vaski i klagandet men aldrig Klinga. Den lopphögen går bara och lägger sig.
Hon kan inte älska dem som jag!!!

Här är det Klinga på tur. Jag var först...och bäst, sen Vaski, som är bäst på att bli skitig, säger matte.
Men sen fick vi gå spår! Gissa vem som var bäst i världen? JAG, såklart! Hmmm, hörde nåt om att Klinga visst hade varit störtbra, men det var nog ett hörfel...

Då man har varit i skogen så vet man ju vad som väntar hemma.
Bad.
Gött, men det erkänner jag inte för matte i första taget! Då hon efter badet kommer ångandes med borsten så gör jag mig till lite grann och liksom går undan för att inte verka för angelägen.
Så jobbar jag.

Jag har haft det lite svårt att slappna av sen vi var i skogen. Det var ju så himla kul! Jag skäller varje gång det låter det minsta utanför. Can´t help it. Det där sista är engelska och betyder; kan inte hjälpe´t.
Hörde förut matte säga till husse att jag skulle få mer medicin. Hm, skall bli spännande att se hur jag kan kämpa emot den också, he he.
Det skall nog gå för jag heter Lummi, och är vit och klok.
Och güllig.


Lummi/




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar