Om oss

Utan Vaski, vår första lappis hade aldrig denna blogg sett dagens ljus. Han kom till oss som 3-årig ouppfostrad tjocksmock och förändrade våra liv fullständigt! Hans och mina åsikter om hur man beter sig som hund visade sig gå isär. Vaski blev den första av alla våra husdjur att beskriva sina vedermödor tex med matte i snöret. Han hade i viss mån gästbloggare vid namn Toker, den svarta kattkillen som redan fanns i huset tillsammans med Skrållan, kattjejen men vassa klor och skinn på nosen. Sen utökades flocken med Klinga, lappisprinsessan som hatade att gå ut i regnet, Syrran, röda kattjejen som kom efter att Toker gått till Regnbågslandet, Lummi, som kommit och gått under flera år men som tillslut fick bli vår alldeles egna tokfia, nytillskottet Blixten, en randig kattkille med stor aptit på livet men också matskålens innehåll och så Glittra, en yrhätta med en ständigt viftande svans och hennes valpar Humle och Dumle som redan gjort sig kända som bloggare.. Alla dessa pälsklingar har ibland något på hjärtat här i bloggen. Vaski, Toker, Skrållan, Cissan, Lummi, Klinga och Humle bor numera i Regnbågslandet men hör ibland av sig via himmelsk länk.

måndag 14 september 2015

Lummi tar över, dag 3

Känner mig fortfarande som vanligt. Gick nästan genom gallret på övervåningen i morse då matte fixade frukost. Precis som förut. Morgonprommen gick bra. Såg två katter som jag skällde ut nåt så OTROLIGT! Fast matte övertalade mig ganska lätt att snaska i mig några frolic istället.

Matte släppte av Klinga och mig tillsammans med en påse Frolic hos hussemor och hussefar i morse.
Det är så mysigt hos dem. Vi får klappar hela tiden. Och godis. Sen går vi prommar i skogen.
Förra gången jag var där gjorde jag bort mig lite grann. ja, det var efter att den dumma gubben hade hämta Klingis och mig uppe på övervåningen och stängt ute oss på glasaltanen. Jag blev jätterädd och var inte mig själv på flera dar. Men idag var jag som vanligt. Skällde som f-n då jag hörde mattes bil på uppfarten....
Nä, den där medicinen har nog inte landat i mig.
Nu ligger vi utanför toan och gnäller. Nä, inte Klinga, hon är ju lite fiiiinare än Vaski och mig och nedlåter sig inte att gnälla.
Menar HON, alltså.

Varför vi ligger och gnäller? Tandborstningen, så klart! Tätt efterföljd av gnagisen.

Fast här är det bara jag, och dessutom fel toa....


Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)