Om oss

Utan Vaski, vår första lappis hade aldrig denna blogg sett dagens ljus. Han kom till oss som 3-årig ouppfostrad tjocksmock och förändrade våra liv fullständigt! Hans och mina åsikter om hur man beter sig som hund visade sig gå isär. Vaski blev den första av alla våra husdjur att beskriva sina vedermödor tex med matte i snöret. Han hade i viss mån gästbloggare vid namn Toker, den svarta kattkillen som redan fanns i huset tillsammans med Skrållan, kattjejen men vassa klor och skinn på nosen. Sen utökades flocken med Klinga, lappisprinsessan som hatade att gå ut i regnet, Syrran, röda kattjejen som kom efter att Toker gått till Regnbågslandet, Lummi, som kommit och gått under flera år men som tillslut fick bli vår alldeles egna tokfia, nytillskottet Blixten, en randig kattkille med stor aptit på livet men också matskålens innehåll och så Glittra, en yrhätta med en ständigt viftande svans och hennes valpar Humle och Dumle som redan gjort sig kända som bloggare.. Alla dessa pälsklingar har ibland något på hjärtat här i bloggen. Vaski, Toker, Skrållan, Cissan, Lummi, Klinga och Humle bor numera i Regnbågslandet men hör ibland av sig via himmelsk länk.

torsdag 17 september 2015

Lummi tar över. dag 6

Undrar hur jag skall märka då den där medicinen tar skruv i min kropp? Jag har funderat hela dagen hos hussefar och hussemor. Har legat och tänkt och tänkt men inte fått nån ordning. Rätt som det var så stod matte i hallen och ropade på mig och Klinga. Klinga var faktiskt lite ohyfsad och skällde lite...Jag höll tyst, ja. Viftade bara glatt på svansen! 
I bilen tog jag dock beslutet att skälla på ALLA som syntes. Ja, även solen har fläckar...

Hemma hade det hänt konstiga grejer. Vårt golv var alldeles mjukt. Och bulligt, liksom. Matte sa att vi inte fick gå på bubblet utan bara där det låg en brädväg. Jag fubbade lite, hehe. Kunde inte hålla mig!

Jättelätt att "hamna" bredvid....

Nyfikenhet är en av mina bästa egenskaper. Också en av mina värsta...Ibland gör de ont eller så blir det ett dyrt besök hos vetten. 

Nu sitter jag och tittar med bedjande ögon på husse som äter en bit pizza. Tycker att han borde bjuda...Men jag gnäller INTE!


Fick ingen pizza, men snart är det tandborstning och gnagis...
Lummi/
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)