Om oss

Utan Vaski, vår första lappis hade aldrig denna blogg sett dagens ljus. Han kom till oss som 3-årig ouppfostrad tjocksmock och förändrade våra liv fullständigt! Hans och mina åsikter om hur man beter sig som hund visade sig gå isär. Vaski blev den första av alla våra husdjur att beskriva sina vedermödor tex med matte i snöret. Han hade i viss mån gästbloggare vid namn Toker, den svarta kattkillen som redan fanns i huset tillsammans med Skrållan, kattjejen men vassa klor och skinn på nosen. Sen utökades flocken med Klinga, lappisprinsessan som hatade att gå ut i regnet, Syrran, röda kattjejen som kom efter att Toker gått till Regnbågslandet, Lummi, som kommit och gått under flera år men som tillslut fick bli vår alldeles egna tokfia, nytillskottet Blixten, en randig kattkille med stor aptit på livet men också matskålens innehåll och så Glittra, en yrhätta med en ständigt viftande svans och hennes valpar Humle och Dumle som redan gjort sig kända som bloggare.. Alla dessa pälsklingar har ibland något på hjärtat här i bloggen. Vaski, Toker, Skrållan, Cissan, Lummi, Klinga och Humle bor numera i Regnbågslandet men hör ibland av sig via himmelsk länk.

onsdag 16 september 2015

Lummi tar över, dag 4 och 5

Hello, every body!! Det är engelska och betyder Hej allihop! Känner ni nån enda hund som är så attans klok som jag? Nu fick ni nåt att tänka på...Svårt att inse att ens egen pälsgris är dummare än mig....Men gråt inte, de är säkert bra på nåt annat, typ....att sova. Som Klinga, till exempel.
Oj, det där skulle jag inte skrivit. Hon kan ju läsa, hon.  Vaski däremot, han kan inte läsa ett dugg, men är dretbra på klockan. 
Igår blev det inget bloggande. Jag hade fullt upp! Var hos hussemor och hussefar hela dagen. Där är så himla gött att vara. Hörde faktiskt inte ens då matte kom i plåtlådan för att hämta oss! Där rök min chans att skälla.eftersom jag hade fullt upp att softa i köket, under bordet, ifall nåt ätbart trillade ner framför nosen.
De säger att jag är jättesnäll och mycket lugnare. Fast jag vet inte ja. Tycker väl att jag är som vanligt. Hmmm, tänk om medicinen börjar verka och jag inte märker NÅT...Det är ju som att bli förtrollad juh!
Känns lite crazy, det är engelska och betyder tokigt. 
Nåja, jag tog igen skällandet i bilen. Håhå, ni skulle höra mig, alltså! Jag är imponerad själv, faktiskt.
Förr skällde jag aldrig i bilen(bara ibland) men nu får ALLA utanför plåtlådan vad de förtjänar, jajjamen. Jag är inte knusslig. 
Matte och husse är inte dåliga dom heller, för så fort jag skäller så låter de jättehögt också!!
LUMMI, TYYYYST!!!! 

Idag gjorde matte så där gott på mig. Hon borstade min päls. Ja, okej då, Vaski och Klinga också. 
Men jag blev finast. Enligt mig.
Lummi/
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)