Om oss

Utan Vaski, vår första lappis hade aldrig denna blogg sett dagens ljus. Han kom till oss som 3-årig ouppfostrad tjocksmock och förändrade våra liv fullständigt! Hans och mina åsikter om hur man beter sig som hund visade sig gå isär. Vaski blev den första av alla våra husdjur att beskriva sina vedermödor tex med matte i snöret. Han hade i viss mån gästbloggare vid namn Toker, den svarta kattkillen som redan fanns i huset tillsammans med Skrållan, kattjejen men vassa klor och skinn på nosen. Sen utökades flocken med Klinga, lappisprinsessan som hatade att gå ut i regnet, Syrran, röda kattjejen som kom efter att Toker gått till Regnbågslandet, Lummi, som kommit och gått under flera år men som tillslut fick bli vår alldeles egna tokfia, nytillskottet Blixten, en randig kattkille med stor aptit på livet men också matskålens innehåll och så Glittra, en yrhätta med en ständigt viftande svans och hennes valpar Humle och Dumle som redan gjort sig kända som bloggare.. Alla dessa pälsklingar har ibland något på hjärtat här i bloggen. Vaski, Toker, Skrållan, Cissan, Lummi, Klinga och Humle bor numera i Regnbågslandet men hör ibland av sig via himmelsk länk.

söndag 13 september 2015

Lummi tar över, dag 2

Sov länge idag. Gött! Matte låg som en döing i sängen, hon. Det såg jag då jag bytte sovplats. Det händer att jag gör titt som tätt under natten. Det blir ju så himla varmt att ligga länge på samma ställe, juh! Särskilt då jag lagt mig under täcket hos matte. Nära, nära, vill jag ligga då. Med tänderna tar jag tag i kanten på täcket, slänger upp det och på ett oerhört smidigt sätt lägger jag mig tillrätta innan täcket ens hunnit landa. Sen drar jag en djuuuup suck och somnar.


Tog mig en förmiddagslur bredvid matte i soffan efter frukosten.
Här har jag just vaknat
Försökte känna efter om det kändes annorlunda i kroppen i morse. men nää. Morgonmyste med matte. Och Klinga. Inte så mycket med Vaski. Han är ju kille och allmänt tråkig. Jag kan läxa upp honom hur lätt som helst, och då blir han en liten, liten hund i blicken, hehe. 
Fast då vi är ute så är vi polare for ever, det där sista är engelska och betyder "För alltid". 
Han talar alltid om då det kommer nån skithund, eller...ja, vem som helst nere vid staketet, som jag kan skälla ut ordentligt. Det kallas samarbete. Fast matte och husse är inte överväldigande glada över detta...
Vi fick attans god frukost i morse. Som vanligt höll jag på att riva huset då matte gjorde i ordning våra matskålar. Som vanligt försökte matte lugna ner mig och som vanligt misslyckades hon.
Då hon äntligen släppte ner oss i trappan från övervåningen fick jag som vanligt gå sist. Och som vanligt var jag först nere. 
Och SOM VANLIGT fick vi inte börja äta förrän matte sagt Varsågod!! Efter att hon sagt det så var jag som vanligt färdig först.
Och som vanligt försökte jag stjäla de andras mat men som vanligt var matte för snabb och hindrade mig. Attans! 
Eftersom jag hade så bråttom att äta så hann jag inte kolla om där fanns nån medicin. 
Om jag fick nån så var den kass för jag skällde ut grannens byracka förut så han sent skall glömma mig-Lummi, the queen of bark. Det där sista är engelska och betyder Drottningen av skäll....ehhh...
Och då matte släppte ut oss för kiss så rusade jag som vanligt ner till staketet och stormskällde. På ingenting, för säkerhets skull, liksom.
Nä, den där medicinen tror jag är fejk. Matte kör en luring, men jag är inte så himla lättlurad, jag. 

Igår var ju en jädrigt kul dag! Liksom svårt att få kuligare, men kan ni tänka er, matte tog med mig på värsta bästa äventyret idag! Först vanlig militant promme, en sån där som jag måste lyssna och lyda matte, vad hon än hittar på. Lagom kul....Men så hände det grejer!
Hon drog iväg rätt in i skogen och innan jag ens hunnit säga gläfs så fick jag vittring!
På Frolic! 
Jag begriper inte hur de hamnat i skogen. Ibland har jag kommit på matte med att slänga godiset runt omkring sig, men nu vete tusan, alltså...Hon kunde ju inte slänga godiset HUR långt som helst, heller.
Det var faktiskt så himla kul att jag kom av mig då det kom en fulhund gåendes med en husse släpandes efter. Jag fick inte till en sån där ordentlig utskällning som jag brukar. Kanske berodde det på att han var samma sort som jag. Jag vet inte jag...Eller så var det att matte var så himla kul.... 
Svårt att veta. 
Så trött man blir av att ha kul två dar i rad. Jag har legat raklång flera gånger idag. Snarkat till och med. Ja, det sa matte i alla fall. 
Sen sa hon nåt orättvist. Hon sa att jag låg och fes äckeldoft! Fast det fick hon ta tillbaka för en stund sen då Vaski avslöjade sig. Tur för matte att hon bad om ursäkt. Annars hade hon fått känna på hur en RIKTIGT KUNGLIG LUMMIFIS kan kännas i näsan. Jodå, jag kan om jag vill. När jag vill.
Det vet matte.

/Lummi










Inga kommentarer:

Skicka en kommentar