Huset Bus: Mysteriet med de borttappade tänderna

söndag 12 juli 2015

Mysteriet med de borttappade tänderna

Matte lurade in mig i kattboxen en dag. Då visste jag att det skulle bli en tur till vetten. Bara att vässa klorna, tänkte jag. Förra gången vann jag! Jädrar, ni skulle varit med, alltså. Vilken fight! Tre tanter som försökte sticka mig i benet men jag kämpade emot med allt vad jag hade. Inte illa av en liten kisse som mig.
Denna gången var jag beredd. Trodde jag...Men jag blev lurad, igen. Vetten bara klappade mig och sa att jag var jättefin och för en stund så slappnade jag av och vips, så hade jag somnat!
Värsta långa slummern tog jag. Men att vakna ur den var ingen dröm. Jag var alldeles yr i bollen och vinglig i benen. Mådde illa gjorde jag också, men värst av allt var att jag hade tappat tre tänder under min lur. Fattar inte, alltså. Jag vet att jag hade dem innan jag somnade. Och ont som tusan gjorde det i munnen så jag borde ha känt då de försvann.
Matte hämtade mig i plåtlådan och så bar det hemåt. Jag skrek hela vägen hem. Japp! Om man bråkar med mig så....
Men sen, förstår ni, fick jag nästa chock! Jag fick inte äta samma mat som Syrran. Nä, nån smet som var göööräcklig låg i min skål! Försökte flera gånger att ta ur Syrrans skål men matte var där och puttade bort mig. Attans!
Och torrkulorna har blivit utbytta mot några helt oätliga. Dem kan matte äta upp själv! Inte ens Syrran, tjocksmockan, äter dem. Då fattar ni, va?
Jag åt lite av smeten då matte inte såg, för annars hade jag ju dött svältdöden, men yyyyäck, så äckligt det var!
Så en dag fattade nog matte att jag led, för efter det så har jag fått smask i matskålen. Ja, så himla gott att jag tigger mat hela tiden! Fast de där torrkulorna ligger kvar i skålen och stirrar på mig....Det kan de fortsätta med, för JAG har inte tänkt att äta dem.