Att göra rätt som hund är inte lätt

Jag har tänkt på en sak.
Det där med att hjälpa till. Jag hjälper ofta till, det är viktigt, tycker jag. Kattlådan tex, brukar jag hjälpa till med, det är inga problem alls, det går fort och smidigt även då det är fyra lådor att rensa(visst är det smart av mig att kunna räkna?).
Ja, sen är det Klingas matskål då. Den är det ju nästan alltid rester i. Då rycker jag in som den hjälpsamma syster jag ändå äääär och vaktar så ingen annan(Vaski...) kan komma och norpa kulorna. Då jag vaktat en lång stund, typ....1 sekund -2 minuter så tar jag beslut om vad som skall hända med maten.
Hittills har jag beslutat att de skall hamna i min mage eftersom de annars kan förfaras och det vore ju onödigt på så god mat.
Fast ärligt, jag har aldrig hunnit känna smaken då kulorna är snabba som tusan ner i magen med hjälp av mitt vackra underbett.
DET är världsbäst! Jag kan liksom skyffla in maten som en sån där spade som matte har då hon gräver bland grönsakerna.
Gôrbra!
Jag har märkt vissa dumma som fnissat åt mig då de sett mina tänder men jag tror bara de varit avundsjuka, jag.
Avundsjuka är dumt, tycker jag.

Jag är ALDRIG avis....utom möjligen då Klinga eller Vaski får följa med husse på äventyr och inte jag. Eller då de får mer uppmärksamhet än jag....men annars är jag ALDRIG avis.
Fast då de där tre stilettassarna får mer uppmärksamhet än MOI, det är ju en stor skandal och helt normalt att reagera på och säga ifrån ordentligt, eller hur? Men annars så är jag ALDRIG avis. PUNKT

Vilken tur jag hade som föddes med mina fina tänder!

Först vaktade jag kattmaten jättebra...tills matte vände
bort blicken, sen försvann den till ett annat ställe. Sen fick
Klinga sin matplats här. Den är också viktig att vakta....

Jag brukar också hjälpa husse och matte med att tala om vad som händer runt omkring oss, både ute och inne. Det är min plikt, tycker jag. Med mitt vackra skall talar jag om det minsta lilla som händer. Och då får jag också igång Vaski och Klinga.
Bra, va?
Hjälpsamma Lummi, det är jag det!

Men....

Inte tusan är matte och husse glada över mina ansträngningar, inte.
Helt obegripligt!
Jag har ju själv sett att matte rensar kattlådan. Inte på samma sätt som mig men vi jobbar ju alla olika. Jag med munnen, matte med spade och påse.
Det där med katt och hundmaten är jag lite osäker på dock...Det är ju inte bevisat att matte satt i sig den men det finns heller inga bevis för motsatsen...
Och att jag meddelar då det händer grejer...Vad är skillnaden? Jag märker minsann då det plingar och har sig och då springer de till dörren med en attans fart och hojtande då de öppnat dörren!
Så vad är skillnaden, undrar jag?

Men om man har en matte som har en katt som halsduk så får man väl förklaringen...
Inte helt rätt ställd i hövve, alltså.
Fast hon är ju ändå rätt snäll....Och husse också, såklart.

Lummi/Väluppfostrad