Toker, min första gullekille

Min gammelkille har idag visat att han inte längre är med på noterna. Det är med sorg i hjärtat som jag har tagit beslutet att han skall få somna in med värdighet. Hans senilitet har acclererat med raketfart och idag då jag satt vid köksbordet så hördes ett skvalande. Där satt han i godan ro och kissade i Klingas vattenskål! Jag lyfte upp honom och satt honom i kattlådan vilket gjorde honom mycket förvirrad. Han gick genast till dörren och maoade för att få komma ut. Ja, ja, tänkte jag, han kommer snart tillbaka och stängde dörren efter honom. En stund efteråt spreds en doft av bajs i hallen och jag tittade strängt på Vaski. På svarta tavlan i hallen meddelade hussefar att Vaski inte bajsat och jag skyndade mig att rasta vovven i tron att han fisit. Ett steg ute på trappan låg en stor kattbajs och Toker satt en bit ifrån med tom blick! Han är en förvirrad gammal herre som inte längre har koll på tillvaron. Han har varit med mig i 16 år och tårarna sprutar då jag tänker på att han inte längre skall finnas med mig! Jag har försökt att förbereda mig i flera år på att denna tid kommer men vad hjälper det nu då jag står inför faktum.

Tokers matte, storgrinande