Om oss

Mitt foto
Utan Vaski, vår första lappis hade aldrig denna blogg sett dagens ljus. Han kom till oss som 3-årig ouppfostrad tjocksmock och förändrade våra liv fullständigt! Hans och mina åsikter om hur man beter sig som hund visade sig gå isär. Vaski blev den första av alla våra husdjur att beskriva sina vedermödor tex med matte i snöret. Han hade i viss mån gästbloggare vid namn Toker, den svarta kattkillen som redan fanns i huset tillsammans med Skrållan, kattjejen men vassa klor och skinn på nosen. Sen utökades flocken med Klinga, lappisprinsessan som hatade att gå ut i regnet, Syrran, röda kattjejen som kom efter att Toker gått till Regnbågslandet, Lummi, som kommit och gått under flera år men som tillslut fick bli vår alldeles egna tokfia, nytillskottet Blixten, en randig kattkille med stor aptit på livet men också matskålens innehåll och så Glittra, en yrhätta med en ständigt viftande svans och hennes valpar Humle och Dumle som redan gjort sig kända som bloggare.. Alla dessa pälsklingar har ibland något på hjärtat här i bloggen. Vaski, Toker, Skrållan, Cissan, Lummi, Klinga och Humle bor numera i Regnbågslandet men hör ibland av sig via himmelsk länk.

tisdag 1 september 2009


Inte lätt att bli gammal...

Även om vovvarna är friska från sin magsjuka så kan livet med alla djur vara lite mäktigt. Vår Toker har ju fått diagnosen Demens och tär på vårt tålamod varje dag. Han kommer ibland inte ihåg vart han bor så därför måste man vara med i svängarna då man släpper ut honom. Om man INTE släpper ut honom så blir det terror! Jag har aldrig varit med om en katt med det lätet. Samvetet klöser sönder hela kroppen och man MÅSTE släppa ut honom! Nästan alla gånger kommer han då man ropar(det har han alltid gjort INNAN demensen) men inte alltid. Då måste man leta, suck. Då han är inne så pockar han på uppmärksamhet hela tiden med samma läte som förut beskrivna. Han bajsar där han tycker eftersom han inte kommer ihåg vart lådan är(eller tror att han är i den). Detta händer inte så ofta som tur är men vi har förvarnats av veterinären...Han är också stel i bakdelen vilket gör att han inte kan gå i trappan så bra eller gå på lådan. Detta har han fått medicin emot. Se´n misstänker vår vette att hans sköldkörtel är överbelastad och därför går hans kropp på högvarv då och då. Vår fråga till vetten var " har han ont" och på det svarade hon -det ser ni själva. När man ser honom så är han , förutom demensen, ganska pigg för sin ålder så han får hanka sig fram och vi tar en dag i taget.

Tokers matte

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar