Om oss

Mitt foto
Utan Vaski, vår första lappis hade aldrig denna blogg sett dagens ljus. Han kom till oss som 3-årig ouppfostrad tjocksmock och förändrade våra liv fullständigt! Hans och mina åsikter om hur man beter sig som hund visade sig gå isär. Vaski blev den första av alla våra husdjur att beskriva sina vedermödor tex med matte i snöret. Han hade i viss mån gästbloggare vid namn Toker, den svarta kattkillen som redan fanns i huset tillsammans med Skrållan, kattjejen men vassa klor och skinn på nosen. Sen utökades flocken med Klinga, lappisprinsessan som hatade att gå ut i regnet, Syrran, röda kattjejen som kom efter att Toker gått till Regnbågslandet, Lummi, som kommit och gått under flera år men som tillslut fick bli vår alldeles egna tokfia, nytillskottet Blixten, en randig kattkille med stor aptit på livet men också matskålens innehåll och så Glittra, en yrhätta med en ständigt viftande svans och hennes valpar Humle och Dumle som redan gjort sig kända som bloggare.. Alla dessa pälsklingar har ibland något på hjärtat här i bloggen. Vaski, Toker, Skrållan, Cissan, Lummi, Klinga och Humle bor numera i Regnbågslandet men hör ibland av sig via himmelsk länk.

lördag 5 september 2009


Efter regn kommer solsken...
Jag har förstått att matte varit orolig för mig men det är överdrivet, tycker jag. Lite smickrande men ändå...Jag kan erkänna att jag hade en VÄLDIGT dålig dag i veckan. Det liksom snurrade till och samtidigt blev jag värsta kissnödig. Jag satt mig i lådan men tydligen så var det inte det för matte tog värsta greppet på mig! Hon satt mig på ett annat ställe som jag INTE tycker om(man måste liksom dutta upp en lucka för att komma in, äckligt) och inte Skrållan heller för den delen. Se´n att det sägs att jag kissat i Klingas vattenskål är bara elakt förtal. Det har ALDRIG hänt, jag lovar! Jag tror faktiskt att matte blivit lite kringkring i huvet för hon säger så konstiga saker hela tiden. Att jag skulle ha bajsat på trappan, va! Nä, det är för sorgligt men då man blir gammal så kan man bli glömsk som människa, har jag hört. Jag själv lever i högsta välmåga och önskar att matte får ett värdigt avslut då hennes liv inte ger henne något positivt. Själv har jag busat med Skrållan och ätit jättegod mat som Klinga inte hann äta upp före mig. Se´n tycker jag att dom kan sluta med att ställa om möblerna och rummen hela tiden! Det är faktiskt irriterande att komma fel hela tiden! Annars så tycker jag att människorna som passerar igenom här är väldigt trevliga. En kvinna som kommer nerför trappan varje morgon ger mig alltid mat och pratar snällt med mig, har ingen aning om vem hon är. Hon kommer igen lite senare och ger mig och Skrållan mer mat och klappar. Mindre kul är de pälsbollarna som dyker upp så fort jag visar mig. Jag har gett dom på fläbben så de vågar inte komma nära som tur är. Underligt att jag hamnat här. Helt plötsligt bara försvann mitt förra hem och okända tog över. Ja, ja så länge som dom är snälla så...annars så letar jag upp min förra matte...vad hette hon nu...jag kommer snart på det...
Toker/senilus dementus(ibland)

1 kommentar:

  1. Underbare tokkatt. Jag tror du hamnat på ett bra ställe hur som helst. Hälsa henne i trappen och han den där så mycket och sätt pälsbollarna på plats. Mjao./Inger

    SvaraRadera