Om oss

Mitt foto
Utan Vaski, vår första lappis hade aldrig denna blogg sett dagens ljus. Han kom till oss som 3-årig ouppfostrad tjocksmock och förändrade våra liv fullständigt! Hans och mina åsikter om hur man beter sig som hund visade sig gå isär. Vaski blev den första av alla våra husdjur att beskriva sina vedermödor tex med matte i snöret. Han hade i viss mån gästbloggare vid namn Toker, den svarta kattkillen som redan fanns i huset tillsammans med Skrållan, kattjejen men vassa klor och skinn på nosen. Sen utökades flocken med Klinga, lappisprinsessan som hatade att gå ut i regnet, Syrran, röda kattjejen som kom efter att Toker gått till Regnbågslandet, Lummi, som kommit och gått under flera år men som tillslut fick bli vår alldeles egna tokfia, nytillskottet Blixten, en randig kattkille med stor aptit på livet men också matskålens innehåll och så Glittra, en yrhätta med en ständigt viftande svans och hennes valpar Humle och Dumle som redan gjort sig kända som bloggare.. Alla dessa pälsklingar har ibland något på hjärtat här i bloggen. Vaski, Toker, Skrållan, Cissan, Lummi, Klinga och Humle bor numera i Regnbågslandet men hör ibland av sig via himmelsk länk.

söndag 20 september 2009


Lappisar överallt!

Vi har varit på ett stället där det fanns jättemånga såna som oss! Lite otäckt var det då matte öppnade luckan och dom var överallt. Matte tog ut oss var för sig så vi skulle vänja oss. Jag(Vaski) glömde genast bort allt matte och jag tränat och gick på som en ångvält. Skällde ut hela högen!

-Ja, och jag(Klinga)var jätterädd för alla och ville inte hälsa på nå´n. Fast sén blev det bättre då vi varit där en stund. Det var tur att Vaski var med och skyddade mig eftersom jag är Prinsessa och måste behandlas med omtanke och värdighet. Så försvann alla och matte lämnade mig ensam i bilen! Hon och Vaski bara gick iväg utan mig.

-Vi gick en promenad och jag vill lova att det inte bara var jag som skällde! Oj, oj, oj där var det liv i luckan. Jag lugnade ner mig efter en stund och kunde då se mig omkring. Jag kände ju igen flera stycken. Och vet ni, jag träffade förstahussen som jag inte sett se´n jag var liten! Han klappade mig jättelänge. Sén gick vi till bilen och jag fick byta med Klinga.

-Jag och matte gick runt för att jag skulle bekanta mig med alla. En vovve såg ut precis som jag och det var inte så konstigt för det var min brorsa! Fast jag var lite blyg för honom. Min pappa var där också! Jag, brorsan och pappa blev fotograferade, minsann! Hoppas det blev snyggt. Sén blev det bilen igen, suck.

-Nu var det dags för rallylydnad! Vi vovvar fick visa oss på styva linan. Jag gjorde nog inte mitt bästa rally ever men matte sa att det inte gjorde så mycket. Det luktade ju så mycket hund överallt så det var omöjligt att nosa och koncentrera sig samtidigt. Efteråt slapp jag bilen och matte band mig vid ett träd istället.

-Då matte hämtade mig hade hon inte Vaski med sig. Var hade hon gjort av honom? Jag blev lite ängslig faktiskt. Ingen fara, han låg och slöade vid ett träd och var hur lugn som helst. Jaha, tänkte jag, då är det väl inte farligt då. Om Vaski säger det är lugnt, då är det lugnt! Ja, gud vilken dag och så många lappisar på en och samma gång, eller vad säger du Vaski?

-Jodu, Klinga, men visst blev det en kul dag efter chocken i början?

-Ja, och mycket godis fick vi också, det var också bra!


Vaski och Klinga/tröttisar



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar