Vantarnas återkomst

Matte har mörka vantisar som jag tycker väldigt mycket om. Så mycket att de ibland försvinner... och matte måste köpa nya. Alltid likadana. Det är inte så att jag vill rycka och bita i dem, nä, då går de ju sönder! Jag lägger mig och buffar på dem med nosen, liksom gosar, och ibland bäddar jag ner dem i kuddberget. Jag vet att jag inte får ta mattes vantisar men...jag kan inte låta bli! Hittills så har jag klarat mig från riktigt skäll, sådär som Vaski råkar ut för då han dummar sig, antagligen för att jag funnit den perfekta kroppshållningen då jag blir upptäckt, den slokörade prinsessan, kallar jag den. Funkar alltid! Först säger de; Men Klinga, VAD är det här, har du tagit vantarna igen? Fyy! Men så ser de den tillintetgjorda Klinga stå där och HÄNGA med huvudet, och då börjar de plutta, ha, ha! Jag har vunnit igen!!! Vaski bara fnyser åt mig, han tycker jag är en fjolla. Nå, sist jag knyckte mattes NYINKÖPTA vantar så fann jag ett perfekt ställe att lägga dem på. Då matte skulle ha dem så letade hon såklart på de vanliga ställena men där fanns de inte, ha, ha! Då fick hon den där rynkan i pannan som sa; Passa dig, nu är jag grinig. Vem vågade plocka fram nåt då? De fick ligga kvar på det perfekta stället. Matte köpte nya, likadana.. Idag är matte hängig så jag tänkte pigga upp henne lite med en överraskning. Så jag plockade fram gamla vantarna och lade på *vanliga* stället i soffan, sen hämtade jag nya vantarna och placerade ut på mattan i hallen och satte mig bredvid!!! Så kom matte och sa det gamla vanliga, men så upptäckte hon de andra vantarna som låg i soffan, ha, ha! Matte med den tappade hakan, är hennes nya namn.

Klinga,Prinsessa