Om oss

Mitt foto
Utan Vaski, vår första lappis hade aldrig denna blogg sett dagens ljus. Han kom till oss som en något ouppfostrad 3-åring med starka åsikter och vad som är viktigt för en hund. Dessa åsikter stöddes inte av hans matte, dvs jag. I flocken fanns då redan katterna Skrållan och Toker, sen kom allt eftersom Syrran, Klinga, Lummi, Cissan, Glittra, Humle, Blixten, Dumle och sist men inte minst, Glimma, den kaxiga lappisvalpen med ett dödsföraktande skall. Allihop har då och då något på hjärtat, även de som gått vidare till Regnbågslandet. I Regnbågslandet finns numera Toker, Skrållan, Vaski, Cissan, Klinga, Lummi, och Humle.

måndag 7 juli 2014

Lummis utflykt....

Vet ni, igår fick jag värsta chansen att kolla omgivningarna. Jag har ju kollat dem förr hur många gånger som helst men inte i den farten som jag är lite förtjust i...

Igår glömde matte stänga rutgallret innan hon släppte ut oss...Det var väl inte mitt fel heller?
Och rätt som det var så öppnade matte altandörren och....jag drog!!! Jihhhhaaaa!!! Flög över alla tomter i säkert 2 minuter innan husse ropade med den där stränga rösten. 
Hmmm, det var ganska gött då husse kom och hämtade mig från huset mitt emot efter att jag insett att där inte fanns nåt kul alls. Fast ganska så jobbigt då han rynkade sina raka "ögonöverhår". Så brukar matte också göra. Det är väl nåt sånt där som tvåbentingar gör då de är sura, helt enkelt. Och då är det allvar, liksom....




Nåja, nästa gång går kanske bättre. Hfmm..
Skulle inte tro det. 
Jag har ett halsband på mig hela tiden. Kommer ihåg att jag hade ett sånt då jag kom till husse och matte första gången. Det hjälpte sådär då..
Nu försöker de lura i mig nåt pulver i maten varje morgon, det smakar ingenting men jag har kommit på att jag kan vägra maten ändå. Fast inte så länge... Mat är ju ganska gott. 
Klinga brukar ju få nån sån där jättego smulad godis över sin mat varje dag för att äta. Hon är ju Prinsessa, har jag förstått, och såna är ju lite petiga med allt möjligt. Sånt vet ju alla, liksom...Men även om jag inte är en riktig Prinsessa så kan jag väl få praoa som en...Matte har ett jobb där man ibland säger "praoa" om då ungisar gör riktiga saker på "riktiga" jobb.

Fattar inte hur matte orkar vara med alla ungisar hela tiden då hon är borta och inte hemma. Jag blir ju jätteskällig då småbentingarna låter jättehögt hela tiden. 
Nåja, det får gå...för jag får god mat, klappar, snälla ord(ibland dumma också...) och så får jag gå på jättelånga bajsprommisar jätteofta. 
Det är bra! 
Lummi

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar