Om oss

Mitt foto
Utan Vaski, vår första lappis hade aldrig denna blogg sett dagens ljus. Han kom till oss som 3-årig ouppfostrad tjocksmock och förändrade våra liv fullständigt! Hans och mina åsikter om hur man beter sig som hund visade sig gå isär. Vaski blev den första av alla våra husdjur att beskriva sina vedermödor tex med matte i snöret. Han hade i viss mån gästbloggare vid namn Toker, den svarta kattkillen som redan fanns i huset tillsammans med Skrållan, kattjejen men vassa klor och skinn på nosen. Sen utökades flocken med Klinga, lappisprinsessan som hatade att gå ut i regnet, Syrran, röda kattjejen som kom efter att Toker gått till Regnbågslandet, Lummi, som kommit och gått under flera år men som tillslut fick bli vår alldeles egna tokfia, nytillskottet Blixten, en randig kattkille med stor aptit på livet men också matskålens innehåll och så Glittra, en yrhätta med en ständigt viftande svans och hennes valpar Humle och Dumle som redan gjort sig kända som bloggare.. Alla dessa pälsklingar har ibland något på hjärtat här i bloggen. Vaski, Toker, Skrållan, Cissan, Lummi, Klinga och Humle bor numera i Regnbågslandet men hör ibland av sig via himmelsk länk.

lördag 5 juli 2014

Jag, Klinga-prinsessan

Det är inte alltid lilla jag hinner fram och bloggar eftersom den där Lummituss tar all uppmärksamhet nu för tiden, men nu hann jag först! Pilutta dig, Lummi!

Matte tycker ju att jag är den bästa i världen på att göra Lummi lugn och fin så därför går vi jättemånga, långa prommisar nu för tiden. Faktiskt så verkar vi inte göra annat än att promenera, då jag tänker efter. Matte har inte gjort sån där egen träning på sitt "träningsmecka" som hon kallar det, på jättelänge. men hon verkar inte ha flöffat till sig ändå...Tur, så vi slipper skämmas för henne, menar jag. 

Men ibland så tar matte med BARA mig på nåt eget äventyr. Som idag till exempel.
Vi tog plåtlådan till det där stället där Lummi retade slingerslangen. Och vet ni, det fanns jättemånga likadana som jag där!!! 
Jag är ju lite av en prinsessa så jag var lite avvaktande inför denna lappisklunga. Matte sa åt mig att inte boffa PRECIS då jag hade tänkt göra det...HUR kunde hon veta det? Otäckt. 

 Fast det är ju ganska kul att få träffa några andra lappisar än Vaskiböbb och Lummituss. Det kan bli ganska långrandigt, faktiskt. En prinsessa som jag behöver lite omväxling, vet ni. Fast jag är noga med att inte visa hur kul det är...
Nu var det ju så att vissa av lappisarna var VÄLDIGT närgångna! Ja, en var till och med med nosen i ändalykten på mig, kan ni tänka er så ofiiint!!! Jag morrade allt lite, jag....

Fast efter ett tag kände jag ju igen några från andra gånger då det varit på gängpromme. Ja, Kira, Cayenne, Ragna och Zelda kände jag ju igen. Sen var det en ny, riktig tokig en som hette Zalmiak som var helt crazy, vet ni!!! Han hoppade och skuttade hur som helst. Men han var ju en liten en...fast stor. Ja, ni fattar, va ? 
Åsså var det en som jag inte hann hälsa på eller höra namnet för han drog sin husse genom stock och sten hela tiden. En typisk lappis, antar jag, men utan såna där prinsessgener som jag har. 

Jag är nog ganska unik med mitt kungliga påbrå ..och mina stora öron, som matte envisas med att säga till höger och vänster. Hon skall då alltid försöka ta ner mig på jorden!
Förnedrande för en Prinsessa, helt klart. 

Här ligger Cayenne och snyggar sig, enligt matte

Kira, du är sååå fin, sa dummatte. Vem kan vara finare
än SnyggKlinga? Jag bara frågar...Fast visst är hon fin. Kan
 hon vara annat då hon har samma färger som jag?

Kolla Prinsessan Klinga(jag, alltså)som på så proffsigt sätt
tittar ut över undersåtarna. Åh, jag visst ja, Kira sitter
där också...märkte inte det till en början...
Zalmiak och Nikka(hon den där rakade lappisen,, ni vet)

Zalmiak, under den få stunder han var stilla...
Snygg, jovisst, men han var burdus mot mig och
 det glömmer jag inte i första taget, fnys...



Min matte ja. Hon gjorde mig riktigt besviken då hon vänslades till höger och vänster med de andra vovvarna. Särskilt den där Nikka, den där klippta lappisen. Ja, kanske inte klippt, vad vet jag, men hon hade inte sån där lång ljuvlig päls som vi lappisar.
Nåja, ibland kan man ju råka fälla en aningens för mycket päls, men annars så har man ju en riktigt tjock och härlig päls. Eller, kanske inte jättetjock, en aning gles kanske, men ändå inte KORT, liksom, om ni fattar.
Alla kan ju inte gå omkring och se ut som Vaski-kungen, liksom. Värsta tjocka, snygga pälsen, har han. 
Vaski är min bästis i hela världen! Han tar hand om mig, han. Det har han gjort sen jag var en liten skitunge som tvättade hans öron så långt in det gick...och lite till. 

Du å ja, Vaski!




Sen var det en tjejlappis som hette Kira...tror jag, som såg ut som mig fast ändå inte. Matte gosade alldeles för mycket med henne också, tycker jag. Det blev lite besvärligt för mig, faktiskt. Ja, sånt känns ju i hjärtat, eller hur? 
Åhh, jag har ju glömt att berätta att Förstamatten var med! Joho, det var hon och vi fick värsta goda kycklingen av henne! Jag gjorde min värsta, bästa fina parad med snurr-spinn-platt och så var det kycklinggodis som i en ask. Vi fick göra såna där dretenkla konster också, jag hoppade tex upp på en sten och såg så där lagom cool ut. Sånt som jag kan göra i sömnen, vet ni.
De andra såg på mig med oerhörd beundran(hmmmm...)

Fast det är tur att matte har mig för hur skulle hon annars få babbla med andra mattar och hussar så mycket som hon har gjort idag? Hon trivdes som...fisken i vattnet, säger väl tvåbentingar om då de tycker nåt är kul?



Nospussar från Klinga af Förnäm




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar