Bästa vetten

Oj oj, vad mycket som har hänt den här veckan! Matte, Klinga och jag har haft värsta prommarna på alla möjliga ställen. Nåja, ibland har det bara varit matte och jag. Klingklång har fått vara hemma med Vaski och stilettassarna.
Nåt som är nytt och okul är att jag inte längre får vara lös på tomten. Nä, tvåbentingarna har bestämt att jag skall ha koppel på då. De säger att det inte är okej att jag brukar rusa ner till staketet och tala om att nu jäklar är jag ute och kom inte hit för då...skall jag skälla ÄNNU högre.
Skit också.....
Ja ja, det är allt lite skönt ändå att slippa hålla ordning på allting runt omkring hela tiden. Å tänk den där taggiga stenen som brukar ligga i rabatten då!!! Han är bara för mycket alltså!! Egentligen har han sin våning under vår altan, den uslingen. Ligger därunder och doftar taggigt så vi vovvar har fullt upp att nosa i springorna var han är. Matte och husse är i maskopi med honom, har jag märkt. De hojtar att vi skall låta honom vara ifred hela tiden. Illojala tvåbentingar!!

Igår hände det en grej. Matte var ute och grejade och vi vovvar och röda tjocksmockan var inne. Så härjade vi lite, jag vet inte riktigt hur det gick till men plötsligt fick jag jätteont i tassen! Matte kom störtande utifrån, för vi hade kanske varit en aning högljudda och retat tjocksmockan och då satt jag med tassen i luften.
Matte sa med sån där fjantig röst; Men lilla Lummistump, vad har du gjort med tissetassen? Och tänk, då gjorde det ännu ondare! Då det var kissanattendags bar matte mig ut och satte mig på gräsmattan. Då gav jag matte den mest lidande blicken ever där jag satt i regnet. Sånt tar alltid skruv på matte!

I morse var det husse som fick rasta oss voffs. Han lät mig minsann gå en bit, den tyrannen. Sen fick vi mat och sen vilade vi bredvid matte i sängen. Husse skulle nånstans med plåtlådan...
Tassen gjorde jätteont än och då matte vaknade till så mötte jag henne med den där lidande blicken igen.
Åhhhh, så synd det är om dig, lilla Stumpan min, ojade hon sig. Matte ringer vovvedoktor Fredrik i morgon så han får titta på tassen, sa hon sen.
Hmmmmm....
Sen sa hon; Skall vi gå ut och bajsa, Lummigumman?
JA, sa jag och som ett trollslag kunde jag minsann gå på tassen!!!
Tänk vilken bra vovvedoktor vi har ändå. Han botar en bara genom att matte säger hans namn!!

Här är jag efter värsta prommen i mattes träningsskog