Om oss

Mitt foto
Utan Vaski, vår första lappis hade aldrig denna blogg sett dagens ljus. Han kom till oss som en något ouppfostrad 3-åring med starka åsikter och vad som är viktigt för en hund. Dessa åsikter stöddes inte av hans matte, dvs jag. I flocken fanns då redan katterna Skrållan och Toker, sen kom allt eftersom Syrran, Klinga, Lummi, Cissan, Glittra, Humle, Blixten, Dumle och sist men inte minst, Glimma, den kaxiga lappisvalpen med ett dödsföraktande skall. Allihop har då och då något på hjärtat, även de som gått vidare till Regnbågslandet. I Regnbågslandet finns numera Toker, Skrållan, Vaski, Cissan, Klinga, Lummi, och Humle.

fredag 10 juli 2020

Klinga har ordet

Fick värsta chocken idag!
Matte ropade på mig och sa att det var promenaddax. Okeeej då, tänkte jag och sträckte på mig efter min eftermiddagslur, om det skall vara nödvändigt så...
Varför gå på promme då vi har en stor hage att springa i, och ännu bättre, en altan att ligga och sova på, tänkte jag, men eftersom jag är känd för att vara oerhört lydig så följde jag med i hopp om att vi skulle gå till hästhagen lite längre bort och sen vända. För nån dag sen skröt Glittra om att hon och matte hade haft så himla skoj på en promme, men jag tänkte mest att hon ville göra oss andra avis så jag brydde mig inte så mycket.

Matte drog iväg värsta tempot och jag hängde efter i kopplet så gott det gick. Tur hon satt på mig selen annars vete tusan vad som hänt?
En tant pratade i hennes ficka och varje gång det hände så fick matte nåt ryck och drog på ännu mer! 
Tanten pratade och matte drog på och jag hade inte en chans att nosa och kissa 100 gånger som jag brukar få göra. 
Vad tog det åt matte egentligen? Hon ångade ju på så det rök om skorna och jag kämpade på med tungan hängandes.
Aldrig har jag längtat så mycket efter att få ligga i soffan och snarka!

Så sa tanten i fickan nåt som fick matte att vända om. Tur, tänkte jag, för nu började detta bli dödstråkigt på riktigt. Inget godis på hela tiden, heller.
Lite rädd var jag under en stund att hon skulle hitta på nåt ännu värre, men som tur var följde vi samma väg som förut fast tvärtom, om ni fattar. 
Den där jädrans tanten pratade, jag hade velat täppa till truten på henne faktiskt, för matte ökade takten varje gång den attans kärringen pratade!
Då vi äntligen var hemma var jag svimfärdig och jättetörstig och för min del önskar jag inte att uppleva denna tortyr en gång till. 
Det finns ju fler hundar att välja på....


Kommer aldrig att fatta att Glittra tyckte detta var ROLIGT?!?! Fast hon är ju lite koko som rusar omkring i hagen helt planlöst tills hennes aningen dumma valp Humle hänger på utan att hinna med. Händer VARJE gång. Att han aldrig lär sig?
Nu har jag legat i solen på altanen en lång stund och är såååå lycklig!


Prinsessan Klinga/ 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar