Om oss

Mitt foto
Utan Vaski, vår första lappis hade aldrig denna blogg sett dagens ljus. Han kom till oss som 3-årig ouppfostrad tjocksmock och förändrade våra liv fullständigt! Hans och mina åsikter om hur man beter sig som hund visade sig gå isär. Vaski blev den första av alla våra husdjur att beskriva sina vedermödor tex med matte i snöret. Han hade i viss mån gästbloggare vid namn Toker, den svarta kattkillen som redan fanns i huset tillsammans med Skrållan, kattjejen men vassa klor och skinn på nosen. Sen utökades flocken med Klinga, lappisprinsessan som hatade att gå ut i regnet, Syrran, röda kattjejen som kom efter att Toker gått till Regnbågslandet, Lummi, som kommit och gått under flera år men som tillslut fick bli vår alldeles egna tokfia, nytillskottet Blixten, en randig kattkille med stor aptit på livet men också matskålens innehåll och så Glittra, en yrhätta med en ständigt viftande svans och hennes valpar Humle och Dumle som redan gjort sig kända som bloggare.. Alla dessa pälsklingar har ibland något på hjärtat här i bloggen. Vaski, Toker, Skrållan, Cissan, Lummi, Klinga och Humle bor numera i Regnbågslandet men hör ibland av sig via himmelsk länk.

fredag 10 juli 2020

Klinga har ordet

Fick värsta chocken idag!
Matte ropade på mig och sa att det var promenaddax. Okeeej då, tänkte jag och sträckte på mig efter min eftermiddagslur, om det skall vara nödvändigt så...
Varför gå på promme då vi har en stor hage att springa i, och ännu bättre, en altan att ligga och sova på, tänkte jag, men eftersom jag är känd för att vara oerhört lydig så följde jag med i hopp om att vi skulle gå till hästhagen lite längre bort och sen vända. För nån dag sen skröt Glittra om att hon och matte hade haft så himla skoj på en promme, men jag tänkte mest att hon ville göra oss andra avis så jag brydde mig inte så mycket.

Matte drog iväg värsta tempot och jag hängde efter i kopplet så gott det gick. Tur hon satt på mig selen annars vete tusan vad som hänt?
En tant pratade i hennes ficka och varje gång det hände så fick matte nåt ryck och drog på ännu mer! 
Tanten pratade och matte drog på och jag hade inte en chans att nosa och kissa 100 gånger som jag brukar få göra. 
Vad tog det åt matte egentligen? Hon ångade ju på så det rök om skorna och jag kämpade på med tungan hängandes.
Aldrig har jag längtat så mycket efter att få ligga i soffan och snarka!

Så sa tanten i fickan nåt som fick matte att vända om. Tur, tänkte jag, för nu började detta bli dödstråkigt på riktigt. Inget godis på hela tiden, heller.
Lite rädd var jag under en stund att hon skulle hitta på nåt ännu värre, men som tur var följde vi samma väg som förut fast tvärtom, om ni fattar. 
Den där jädrans tanten pratade, jag hade velat täppa till truten på henne faktiskt, för matte ökade takten varje gång den attans kärringen pratade!
Då vi äntligen var hemma var jag svimfärdig och jättetörstig och för min del önskar jag inte att uppleva denna tortyr en gång till. 
Det finns ju fler hundar att välja på....


Kommer aldrig att fatta att Glittra tyckte detta var ROLIGT?!?! Fast hon är ju lite koko som rusar omkring i hagen helt planlöst tills hennes aningen dumma valp Humle hänger på utan att hinna med. Händer VARJE gång. Att han aldrig lär sig?
Nu har jag legat i solen på altanen en lång stund och är såååå lycklig!


Prinsessan Klinga/ 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar