Lummis dag

Vet ni, idag fick jag värsta överraskningen! Matte stod i hallen med mitt koppel i handen och sa: skall vi gå på promme, Lummi?
Va? Har påven strutmössa! sa jag.
 Eller kanske inte sa, men tänkte...Matte fattade ändå. Inte så ofta vi går på promme nu förtiden då vi har en jättestor hage att vara i.

En promme innan vi fick vår stora hage. DÅ tog matte
 med mig till en stor allé där det var jättemysigt!
Och jag blev sååå snygg på foto!

För min del handlar det om att lulla omkring och äta gräs för mig själv. Jag är ju inte så sällskaplig och leksjuk längre. Men att skälla vid staketet kan jag hur lätt som helst fortfarande! Och det gör jag varje gång det kommer nån på vägen och vet ni, Humle är med på noterna varje gång! Jag är så glad över att få ge vidare mina förmågor till denna yngling💓

Men nu till idag.
Vi gick den där vägen som jag tycker om att gå, den där vi går förbi alla hästarna och jag inte skäller på dem...varje gång.
Jag tog ledningen direkt och matte följde snällt med. Det kändes helt underbart att få gå på promme igen och mina ben bara gick på av sig själv, liksom! Och matte sa att jag var "duktig tjej" jättemånga gånger. Särskilt då vi gick förbi en tant vid en brevlåda.
Hon var helt still och såg ut som en docka.
Det VAR en docka, märkte jag ju hur snabbt som helst för jag är ingen lättlurad tös jag!
Men märkligare var den där kärringen som tjatade om vart vi var och hur länge vi gått hela tiden. så irriterande.
 Konstig tant, faktiskt.
Jag har hört mina tvåbentingar diskutera om att jag hör dåligt?!?! Jag hör väl vad jag vill! Onödigt att höra oviktiga saker, tycker jag. Som att komma då jag inte vill eller sluta skälla då jag vill skälla.
Men då de ropar att det är MAT så hör jag direkt! Det är ju viktigt, juh!

Vi gick och gick och jag var såå glad att få röra på mig och ha matte för mig själv, jag liksom var sprallig i benen. Så vände vi tillbaka. Då lät jag matte ta kommandot. Inte mer än rätt då jag visat vägen förut.
Oss emellan så var jag lite trött efter 2 km(det sa osynliga tanten att det var), men det berodde ju på mattes orimligt snabba tempo att jag sackade efter en stund. Men säg inget till matte...då tror hon att jag är en gammeltant på riktigt..och det år jag ju INTE! Har nämligen överhört att matte och husse säger att jag är gammal och stel och behöver vila. Elakt förtal!
Jag är INTE gammal, bara lite mindre yngre. OK?

Nu har vi varit hemma en lång stund och jag har druckit vatten och vilat och vet ni, nu är det M A T!

Nyss hemkommen från promme

Glad och nöjd lade jag mig att vila

Dagen har varit fantastisk, förutom att jag inte fått nån gnagis, men livet kan ju inte vara helt perfekt varje dag så jag ser emot morgondagen och en gnagis...eller nåt annat gott eller kul.

Livet med Lummi