Glittra har ordet

Nu skall ni få höra värsta grejen, alltså!
Va sa ni? Varför jag inte bloggat på så länge? Ja, ni vet, jag fick ju valpar och sen har det varit fullt upp med jobb. Och så har jag behövt lära Lillongen Humle om livet, det har tagit sin tid...och lite finns kvar att göra...

Visst är jag snygg?

Humle och matte

  

Men nu så måste jag få berätta!
Så här var det:
Förut ropade matte på mig; Kom Glittra, vi skall gå ut! Jag rusade ut i hallen,  för jag tycker det är jättekul att gå på promme, jag. Men jösses, vad hade hon på sig egentligen? Hon såg ut som en korv juh!
-Nu skall vi ut och jogga, sa hon.
Ooookej, tänkte jag. Hade ju ingen aning om vad det var men följde snällt med. Hoppas bara att inte hennes korvskinn till kläder spricker för då skäms jag ihjäl!
För en stund tänkte jag att detta var nåt sorts straff för att jag råkade bita Lummi igår då vi var i stora hagen. Matte skällde på mig efteråt och kallade mig mördarhund och att jag var en fegis som gick på Lummi som inte har några tänder att försvara sig med. Jag hade ju inte tänkt klämma till henne så hårt, försökte jag, men utan framgång. Höll mig under bordet en lång stund tills det slutat ryka ur öronen på matte.

Förlåt Lummi, det var inte meningen...

Så började hon röra sig framåt, lite hastigare än på vanliga prommar, men inte sååå mycket hastigare.
Jag följde henne lätt som en plätt, hälsade på ponnymamman och ponnyfölet i hagen och tänkte att det nog inte var nåt straff ändå, detta var ju riktigt kul. Fast nog verkade matte lite ansträngd?
Jag låtsades som ingenting och fortsatte med lätta steg bredvid en alltmer flåsande matte, tänkte att jag får väl följa henne så fint det bara går så hon inte snubblar och slår sig. Min beskyddarinstinkt vaknade, helt enkelt.

Vi hasa...joggade förbi fårhagen och kan ni tänka er, de fårskallarna började skratta! Joo, det är säkert! Bääähäääää, hojtade dom! Vi brydde oss inte, matte och jag. Ni anar inte vad som väntar er, era jämrans fårfioler, sa vi.
Efter ett tag tyckte jag att matte flåsade nåt hiskeligt så jag låtsades bli bajsnödig och drog ut i gräset vid vägkanten en sväng. Tror matte kände en viss lättnad...nu kunde jag ju inte låtsasbajsa så värst länge, men jag tror hon uppskattade de där sekunderna ändå för hon lunk...hrmf, joggade vidare med mig som ledsagare utan problem. Hon är allt bra stônig, min matte. Jag kollade på henne ibland och då sa hon att jag var duktig tös. Det gillar jag. Väldigt mycket.

Men så hände det igen! Några skrattade åt min matte! Några fjäderkotletter stod och gapflabbade då vi passerade deras gård. Ingen får skratta åt min matte så jag tog några steg mot dem och morrade! Äsch, sa matte, skit i dom. Och det gjorde jag för jag är ju en duktig tös om ni minns.

Matte hade nån tant som pratade i hennes ficka och rätt som det var så sa tanten nåt som fick matte att vända tillbaka. Och vet ni, nu fick matte nya krafter av nån anledning som jag inte begrep men vi kämpade på sida vid sida som ett riktigt radarpar(svårt ord, är jag inte smart?)
Tills...
Det brakade till invid vägkanten en bit bort och där stod en sån där långbent fläskläpp och glodde på oss! Nä nu, tänkte jag! Inte en till som skrattar åt min matte och så drog jag på värsta klockrena skallet! Och den fege j-eln drog iväg utan att hinna börja garva. Bra, va?
Själv tyckte jag att jag varit en duktig tös men där höll inte matte med riktigt. Kanske för att hon hade haft fullt upp att hålla kvar kopplet då jag glömde av att gå fint vid hennes sida...

Jädrans fläskläpp!

Nu var vi nästan hemma igen, hade bara fårskallarna att passera och nu höll de tyst, hade väl lärt sig sin läxa. Eller så stod de och funderade över vad vi menat med fårfioler...

Tanten i fickan sa att vi joggat 4 kilometer och det tycktes matte vara glad över. Eller så var hon glad att allt var över...
För min del hade jag LÄTT kunnat springa samma sträcka flera gånger om utan att bli anfådd, men det sa jag inte högt, man skall vara snäll juh. Och det är jag, för jag är en duktig tjej.

Mattes färg var vackert röd

Och vet ni, mattes kläder höll!

Glittra/Mattes joggningkompis