Om oss

Mitt foto
Utan Vaski, vår första lappis hade aldrig denna blogg sett dagens ljus. Han kom till oss som 3-årig ouppfostrad tjocksmock och förändrade våra liv fullständigt! Hans och mina åsikter om hur man beter sig som hund visade sig gå isär. Vaski blev den första av alla våra husdjur att beskriva sina vedermödor tex med matte i snöret. Han hade i viss mån gästbloggare vid namn Toker, den svarta kattkillen som redan fanns i huset tillsammans med Skrållan, kattjejen men vassa klor och skinn på nosen. Sen utökades flocken med Klinga, lappisprinsessan som hatade att gå ut i regnet, Syrran, röda kattjejen som kom efter att Toker gått till Regnbågslandet, Lummi, som kommit och gått under flera år men som tillslut fick bli vår alldeles egna tokfia, nytillskottet Blixten, en randig kattkille med stor aptit på livet men också matskålens innehåll och så Glittra, en yrhätta med en ständigt viftande svans och hennes valpar Humle och Dumle som redan gjort sig kända som bloggare.. Alla dessa pälsklingar har ibland något på hjärtat här i bloggen. Vaski, Toker, Skrållan, Cissan, Lummi, Klinga och Humle bor numera i Regnbågslandet men hör ibland av sig via himmelsk länk.

lördag 25 april 2020

Humle har ordet


Hej! Har ni saknat mej jättemycket? Förlåt, i såfall😞
Vet ni, igår märkte jag att Lummi-gammelmoster, smög undan och smusslade med nåt men eftersom jag är världsbästa smygaren så kom jag på henne med att blogga.
Jädrar, tänkte jag, nu ligger hon före mig i inlägg! Då kommer säkert alla att tycka mest om henne och inte mej😞

Så....
Här kommer ett rykande färskt inlägg från mig!

On ni kommer ihåg sen tidigare så är jag en mycket känslig kille. Jag får ofta väldigt ont då jag snubblar eller förlorar i bus med morsan. Då skriker jag hejdlöst för då vet jag att matte och husse kommer springande för att se vad som står på. Vem står där då om inte en mycket ledsen Humle som är svårt skadad...de går på det VARJE gång!😁

Eller gjorde...
Efter att jag fyllde ett år så verkar de inbilla sig att jag är vuxen. Visst har jag växt men i hövve är jag fortfarande liten... fast i pillevicken har det hänt grejer.
En dag luktade moster Klinga så gott att jag bah...liksom inte fick nog! Och efter ett tag luktade Mammi likadant! Det durade i pillevicken faktiskt och jag fattade INGENTING! Jag blev alldeles virrig och ville bara lukta dem i rumpan och sen...vill ni inte veta, säger matte.
Och vet ni, matte och husse STÄNGDE ut mig från sovrummet under natten flera nätter i rad!
Kan ni förstå hur synd om mig det var?
Men vet ni, nu har de slutat dofta så där gott och är därför min vanliga moster och mamma.
Fattar inget ja...

Annars är allt bra. Min bajs är numera perfekta korvar och då hurrar matte och husse! Ja, jag veeet, de är lite udda....

Ibland hör jag ett namn som jag inte känner igen. Matte säger det ofta, hon säger: Tänk så härligt det hade varit för Vaski att få ha upplevt detta paradis. Samtidigt syns vatten i hennes ögon.
Vaski, mattes älskling!

Då försöker jag att pigga upp henne med lite bus som att bita henne i handen eller bita sönder nån leksak. Då brukar hon titta på mig och säga: Du är allt en riktig tokstolle du! Tror hon gillar mig lika mycket som den där Vaski.
Hoppas jag...😌

Humle/Valp med skällande egenskaper


















Inga kommentarer:

Skicka en kommentar